Nina Björk slår till med en klockren krönika i söndagens DN . Hon skriver om hur dagens samhälle uppmanar oss till att bli nyttiga snarare än att vara lyckliga. Likheten mellan människor och ting (Åhléns kaffeservis tar Björk upp som exempel) är att vi behöver sälja oss. Vi måste locka någon som har pengar för att vara användbara. Människor säljer sin tid för att överleva. Kaffeservisen behöver säljas för att börja brukas och bli det den skapats för. Skillnaden mellan oss och servisen är att:
Kaffeservisen kan aldrig sig ställa frågan vem är jag, vad vill jag?…Vi [människan] gör barn utan att tänka på en marknad. Vi försöker inte designa eller uppfostra barn enbart för att de i framtiden ska bli möjliga att köpa. Vi låter dem leka. Vi låter dem vara onyttiga. Vi låter dem fråga vem är jag, vad vill jag. Men någon gång måste de sluta.
Det är kanske det som definierar vuxenskapet, att leken inte blir det primära. Att säljandet av sig själv blir det som vi strävar efter. Att göra oss tillräckligt attraktiva för att någon ska vilja köpa vår tid. Våra känslor och tankar är inte intressanta då. Leken är kreativ eftersom dess regler görs av de som utövar den. Lönearbetet blir aldrig fritt eftersom vi inte styr dess innehåll. Vi kämpar mot eller finner oss i någon annans regler.
Jag har lyssnat på det lysande proggbandet Knutna Nävar en hel del på sista tiden och slås av hur bra deras texter är (nåja, iallafall de som inte hela tiden hyllar Stalin, Mao eller någon annan gubbjävel). En låt som malt i mitt huvud den senaste tiden är Hundra Procent från plattan Svarta listornas folk (1973). Den tar upp precis samma tema med en rejäl dos 70-tals anda.
Som ung kom du in i fabriken, och du var inte människa sen
Du fjättrades vid mekaniken, på livstid korsfäst vid den
Du är blott en del av maskinen, ett nödvändigt dött supplement
Som startspaken eller bensinen, en avvägd driftkostnadsprocentDitt hjärta din känsla din plåga, det mänskliga som i dig bor
Det sätter dom aldrig i fråga, där uppe på trustens kontor
Var tanke som i dig kan födas, är blott ett fatalt rudiment
Som snarast bör kapas och dödas, ty det ger inte trusten procentDu har bara två ting att välja, du har blott två slags politik
Det ena att tiga och svälja, och jämt bli ett levande lik
Det andra att gripa till vapen, och själv bli maskinens regent
Och gälda procentherrskapen, deras gärningars hundra procent
(så vitt jag vet finns inte texten på nätet någon annanstans så nu bidrar jag med något nytt, hurra)
Både Björk och Knutna nävar är ganska grovhuggna i analysen. Onekligen så upplever vi ofta våra kärleksproblem som större än jobbproblem. Men perspektivet av att vi säljer vår tid glöms ofta bort. Att våra liv (för livet är ju inget annat än tid som Björk skriver) säljs för att vi ska klara oss. Det är inget naturgivet alls utan det är det system vi lever i som skapar dessa förutsättningar. Kapitalismen kräver att flertalet arbetar åt fåtalet. Och att flertalet i den situationen inte har makt över sina liv när de arbetar. Såklart finns det människor som trivs på sina arbeten, som inte upplever stress och kan göra saker som de känner fyller deras liv med mening, men det kan, under kapitalismen, aldrig vara alla.
En del kanske menar att det inte finns något annat val än det samhälle vi lever i, att antalet människor och teknologin inte tillåter någon annan form av organisering av samhället. Vi inte kan gå tillbaka till den tiden när lönearbete inte fanns, det är jag med på, men jag är helt säker på att samhället inte kräver att en stor del mitt liv går ut på att ligga under någon annans piska.
Och det är ett tvång som inte har sin utgångspunkt i ett samtal om vilka arbeten som behöver göras för att vi ska få det samhälle vi drömmer om, utan enbart vilka arbeten som går att omvandla till för vissa personer lönsam köpbar tid.
Här ställer Björk den mest relevanta frågan. För vems skull finns till exempel telefonförsäljare? Är det för att de genom detta lever ut sina kreativitet eller för att tillfredsställa någon annans växande plånbok?
________________________________________________________________________________
Intressant?
På konflikt skriver Vida Latina om högervindar i Argentina, Akuhujan om sin farmor och pigo… hushållsnära tjänster heter det visst och Redundans goes moralpanik. Dessutom Mllstrm om midsommar och Syrran om svennar.
Andra bloggar om: nina björk, arbete, kapitalism, fritid, knutna nävar, alternativ
Red Metal 