10 000

Jaha, då passerar bloggen 10 000 (drygt 5000 unika besökare enligt bloggtoppens statistik) besökare dårå. Det är ju kul.

En rolig funktion med wordpress är att man kan se vad folk googlar på för att komma till bloggen. Här är ett axplock från de senaste dagarna:
– jag skulle dö för att du ska få ha di
– dålig skäggväxt
– Tunnhåriga män är bättre älskare
– bra frågor black metal intervju
– låt bli
– Tack och hej
– alla som lyssnar på rå hårdrock (här undrar jag lite om den som googlade vill ha en lista på namn eller vad som hen egentligen ville veta)
– carola det är underbart

Och så snart jag fattat hur man lägger upp ljudfiler lovar jag att lägga ut dels en liveversion av Word Of Life och när mixen är klar (ja, mina bandmedlemmar är perfektionister och släpper aldrig ifrån sig en redan färdig produkt) ska jag lägga upp All My Heroes Wear Masks.

Lever vi i en spännande tid?

Jag satt och läste lite på socialism.nu:s forum idag. Tråden jag läste handlade om rådskommunism och en användare lade ut texten kring arbetarrörelsens framväxt och olika grupperingars storhetstider. På konflikt har liknande teman diskuterats under den gångna veckan. Olle har startat en om serie och gängen och vänstern (del 1 och del 2 so far) och Petter diskuterar vårproppen och möjliga vägar framåt. Jag blir fascinerad, det är bra skit.

Vad händer nu runt om i världen? Spontana uppror uppstår på grund av utanförskap, senast nu i Rosengård och förra hösten i Frankrike, inget nytt och inget konstigt. Den tid vi lever i präglas dock av en individualism och hegemonisk framgång för högern. Globeraliseringsrörelsen känns inte lika het längre, även om G8-mötet i Tyskland till sommaren verkar samla 100 000 motdemonstranter. Men vad jag tycker mig se i dagens vänsterrörelse, utanför stelnade partidogmer och rutten reformism, är en vilja till nytänkande. En vilja att hitta nya metoder att nå resultat och påverka och det är här det blir intressant. Utifrån dagens situationer (inte gårdagens) kommer vi kunna hitta vägar att gå runt det rådande och faktiskt påverka. Jag vill nog inte säga mer än så faktiskt. Det är lätt att döma ut initiativ innan man vet vad som kommer av dem. Gängidéerna är intressanta även om de också visar på svagheter i dagsläget. Utan att ha läst numret så vill jag rekommendera senaste numret av Kolla! som ska handla lite om det. Ähh, jag blir bara glad över att det går att se något spännande i det som kan upplevas som stiltje och trevande försök.

Annat glädjande är att Sirius ligger tvåa i superettan efter två raka vinster. Kom igen Sirius!

_____________________________________________________________________________________________________________
Intressant? Andra grejer på Konflikt är: Latina om mäns närvaro i historien, Täcket om rosengård (bra… vi vill ha mer rapporter), Mllstrm har jobbat klart och Syrran skriver om den pissiga världsbanken.

Andra bloggar om: , , , ,

Sverigedemokraterna, rasismen och liberalerna

Efter mitt förra inlägg på temat som översvämmades av liberaler som inte förstått så mycket om vad rasism handlar om insåg jag att det kanske var dags att skriva lite mer om vad rasism är och vad det innebär. Vilken roll det spelar i samhället och hur den fungerar. Samtidigt är det lite trist att just fascism/rasismfrågan får så mycket fokus inom den del av vänstern som jag tillhör (vilket iofs har sina historiska förklaringar).

Många hävdar att de inte alls är rasister, och många hävdar att Sverigedemokraterna inte är rasister eftersom de säger att de inte är rasister. Och frågan är ju såklart om man måste säga sig vara rasist för att vara det. Självfallet inte, så när Sverigedemokraterna hävdar att de inte är rasister – trots att de tydligt delar upp svenskar i invandrare och icke invandrare – finns det ingen som helst trovärdighet i det. Sd:s senaste partiprogram är dock lite svårt att kalla rasistiskt som dokument (till skillnad från det de la fram 2002), däremot är Sd ett djupt konservativt och alltså arbetarfientligt parti. Men även om partiprogrammet i sig inte är rasistiskt bidrar partiet till ett mer rasistiskt Sverige. Detta genom att de hela tiden fokuserar på vissa grupper och ger dem olika egenskaper, kanske inte alltid explicit, men genom att insinuera och ta begrepp ur sin kontext.

Vi kan ta ett exempel från tidigt 90-tal när Ny Demokrati fick stöd av en framväxande rasism som uppstod i svallvågorna av ekonomisk kris och ökande klassklyftor. Såväl den organiserade väpnade nazismen som den generella vardagsrasismen blev tydligare. NyD bidrog i stor utssträckning till att göra rikspolitiken mer rasistisk, även om deras förslag ofta röstades ned medan de fanns togs de upp av sossarna åren efteråt. NyD försköt debatten till att handla om invandrare: i riksdagsvalet 1988 kopplades t ex inte invandring ihop med problem som det gjort efter det. (En intressant utredning med mordet i Klippan (1995) som utgångspunkt bekräftar denna bilden av att rasismen måste ses som en helhet). SD utgör i dagsläget inget fysiskt hot mot vänsterfolk, homosexuella, invandrare eller andra icke önskvärda som de gjorde under 90-talet. Däremot skapar de mer förståelse för nazisekters och oberoende nazisters våld mot dessa grupper eftersom de legitimerar förklaringsgrunden och den grundläggande världsbilden att ”vi” är ett folk.

Det är dock farligt att dra direkta paralleller mellan SD och NyD. SD har bedrivit ett långsamt arbete med att bygga ett parti och bli mer rumsrena sedan 1988 då de bildades ur BSS. NyD poppade upp från ett missnöje av två kapitalstarka clowner. Vad som är tydligt i bägge fallen är hur de olika graderna av invandrarfientlighet och nazister hänger ihop, hur SD idag och NyD då har gjort vardagsrasism mer accepterat.

Rasism bör förstås som något som präglar hela vårt sätt att tänka. Den förändras över tid, och bör ses som en dominansposition av vissa grupper över andra grupper. Det handlar inte framförallt om att kalla sig rasist eller inte, utan är systematiska och strukturella värderingar och stereotypiseringar av människor beroende på ras (ok, begreppet ras behöver också förklaras: rent vetenskapligt finns det bara en människoras, men i våra huvuden finns det bilderna av olika raser och därför är det inte helt dumt att använda ordet ras ändå). Puhh, lång mening, men jag tror det är viktigt att vi pratar om föreställningen ras och inte skriver om i långa etnicitetsförklaringar som ofta blir akademiska. Sverigedemokraterna kallar sig inte rasistiska idag men deras politik och retorik leder till ökad rasism i samhället. Sossarna kallar sig inte rasister men deras migrationspolitik och invandringspolitik kan inte kallas annat än rasistisk. Lästipset är Johan Ehrenbergs text från ETC nr 5 år 2000 – Vi är alla rasister.

Sen kan man ju också säga att med all jävla uppmärksamhet SD får i bloggosfären är det svårt att säga att de inte får uppmärksamhet. För att inte tala om hur mycket de tjänar på att hela tiden omnämnas i media som den ständiga underdogen. För att vara ett parti som inte ens sitter i riksdagen får SD grymt mycket mer utrymme än de förtjänar (även ur en liberals synvinkel antar jag). Trots att de snyftar hela tiden, vilket tas upp bra bland annat här.

Sen tänkte jag också redan nu passa på att säga att jag direkt kommer att radera det som inte rör inlägget.
_____________________________________________________________________________
konflikt händer det intressanta grejer i vanlig ordning: Akuhujan fortsätter att ta upp försämringarna i kollektivtrafiken viktigt och angeläget, Olle blir aktiv igen, Syrran om abort och Undertäcket om entreprenörsanda.

Andra bloggar om: , , , ,

Att ”ta” debatten är att ge SD:s frågor vind i seglen

Inte helt oväntat är det den idiotiska kanal 8 som väljer att köra någon sorts debatt mellan SD och en moderat enligt DN. Jävligt dumt tycker jag, och det handlar inte om att det skulle vara extra svårt att debattera mot SD eller om att inte våga. Det handlar om att:

1. Offentliga debatter ger dem utrymme att sprida propaganda. Politik handlar inte om vem som har bäst idéer och att folk väljer ideologi utifrån en jämlik spelplan där bästa argument vinner. Politik handlar om att mata in olika budskap och ju fler gånger en sak sägs desto sannare blir den. Därför är det viktigt att ständigt riva ned klistermärken och affischer med högerextrem propaganda (rent retoriskt borde jag upprepa de här fraserna igen, men ni får tänka er att den upprepas istället).

2. Det är deras frågor som allt kommer att handla om. De vill inte diskutera klasspolitik eller feminism eftersom deras förklaringsgrund är att det är blattarnas fel att det finns fattigdom och det är blattarnas fel att kvinnor blir dåligt behandlade. Deras förklaringsgrund blir alltså det man diskuterar, eller i alla fall legitim eftersom den tillåts sägas i riksmedia (ja vi är så dumma att vi tror det).

Däremot är det viktigt att vi läser på om Sverigedemokraterna och vardagsrasism så vi kan bemöta argumenten lugnt och sansat vid fikaborden på jobbet, på sportklubben eller var vi nu än befinner oss. Det handlar alltså inte om att behandla idéerna som om de vore pest eller kolera utan att vägra dem plats i offentligheten i den mån vi kan. Det stora problemet är att det blir ok att skylla på invandrare när saker går snett. Det har sagts förut, etniska svenskar som begår brott har individuella förklaringar till det och invandrare som gör det beror på deras kultur. Att beskylla invandrare för arbetslöshet och social misär är ungefär lika smart som att skylla på kvinnor för att de blir misshandlade av sina partners.

Argumenten som bygger på att Sverigedemokrater är kriminella eller att de har kopplingar till nazirörelsen är inte särskilt konstruktiva i det här fallet. Problemet är att deras frågor görs aktuella då de andra partierna misslyckas med att ge bra förklaringar på varför folk får det sämre och känner sig otryggare. Vad som vi inom vänstern har misslyckats med är att föra fram ett trovärdigt alternativ till varför det ser ut som det gör i samhället och framförallt att göra något åt det.

Sen är det underbart att de inte verkar få lokal till sitt riksårsmöte. Sånt piggar upp en torsdagsmorgon. Och ja, jag sätter klasskamp framför liberal demokrati.

Info om Sverigedemokraterna finns bland annat hos EXPO och ABFs initiativ till att folkbilda om det är också intressant.
_____________________________________________________________________________
Intressant konflikt: Mllstrm skriver bra om kärlek och kommunsim, partikulären om folk som inte har en aning om vad de snackar om, Vida Latina om nedtystade nyheter i Colombia

Andra bloggar om: , , , ,

Egoismen och egenintresset

Jag läste Sven Lindqvists essä om egoismen (från ”Fadern, sonen och den heliga motorcykeln och andra essäer” 2006) nyss. Han tog upp de han kallar de klassiska egoisterna; Thomas Hobbes, Adam Smith, Robert Malthus, Charles Darwin och Herbert Spencer och diskuterar deras syn på människan och hur de såg att egoismen var något gott som skulle ge en bättre framtid (undantagen Malthus som jag återkommer till lite senare).

Genomgången blir intressant av flera skäl, dels att han ger de gamla gubbarna drivkrafter och egna motiv med vad de gör. Men framförallt för att han, mellan raderna, beskriver hur de kapitalistiska idealen växer fram i samklang med hur samhället förändras i basen. Kapitalismen är annorlunda än hur det såg ut innan, folk såg på arbete på ett annat sätt, arbetskraft var inte en vara som vilken annan vara utan det var något som ärvdes från far till son och mor till dotter. En smed var en smed men när smedsyrket tvingades att dela upp sig till grovsmed och finsmed och när yrket sedan mekaniserades fungerade inte ideologin kring att Gud har sagt att din son ska vara smed längre och något nytt växte fram. Tankar på den bäst lämpade och att det är en kamp om vem som ska göra finare och mindre fina sysslor och att det är bra att kampen finns eftersom det rensar ut de inte lika lämpade och gör samhället mer perfekt.

Slutpoängen för Lindqvist är att alla utom Malthus försökte ersätta ett hål av tomhet med någon form av regelbundenhet och nästan något gudomligt som kan nås om bara egoismen får härja fritt. Kanhända lite banalt förklarar han det med att Malthus hade en trygghet i sin tro och en vettig relation med sin pappa till skillnad från alla de andra som fyllde tomrummet med en vision om att allt ska bli bra.

Egoismen kan ses dels som något som finns i samhället som dels en människosyn och dels som en moraluppfattning. Enligt människosynen är människans handlingar alltid egoistiska och enligt moraluppfattningen är det bra att hon är det eftersom de på olika sätt leder samhället framåt. Samhället bygger enligt dessa uppfattningar på allas kamp mot alla. Det är som individer som vi konkurrerar med varandra, det kan gälla allt från arbetsmarknaden till att finna en partner ”i krig och kärlek är alla medel tillåtna”. Diskussionen kring egoism som överideologi är långt ifrån död. På liberala debattforum och i bloggar diskuteras det friskt och evolution nämns (men konstigt nog (?) inte att de svaga bör rensas ut, vilket är resultatet av att de starkare tar sig fram).

Egoismen ser jag som den individualistiska formen av egenintresse. Samtidigt som Smith och Malthus idéer praktiserades växte också en motrörelse fram som byggde på kollektivism, men även den på egenintresse. Den byggde på att vi som klass har ett gemensamt intresse som vi måste kämpa för tillsammans. Det ligger i mitt intresse att få högre lön och slita ut mig mindre på mitt jobb, men det är väldigt svårt att genomföra det själv eftersom det omvända ligger i min arbetsgivares intressen. Det fina är att vi som arbetar alltid är flera och att de som lever på vårt arbete är beroende av oss. När vi behöver organisera oss gör vi det i ett egenintresse hellre än att vara snälla eftersom det är lätt att enas kring det. Snällhet och altruism är fint men det är svårt att bygga en varaktig motståndsrörelse på de förutsättningarna eftersom de är idéer och ideal. Det är också en anledning att män sällan blir långvariga i feministiska rörelser, det är liksom svårt att hitta materiella vinningar i det. Djurrättsrörelsen har liknande problem, men jag säger inte att det är fel att försöka jobba på det sättet, bara att det är svårare.

Mer generellt så tycker jag frågan om egoism vs altruism som brukar ställas vara eller inte är ganska ointressant, det är viktigare att diskutera och indivdualism vs kollektivism. Då det första motsatsparet handlar om etik och filosofi handlar den andra om hur vi bör organisera oss. Vad jag vänder mig mot är hur individens egoism ses som något naturligt mänskligt. Alltså att vi handlar bara utifrån våra egna individuella vinster. Individen som vi känner den är inget evigt, det är ett synsätt som utvecklades i takt med att kapitalismen växte fram. Egoismen som bygger på individen också.
_____________________________________________________________________________
Det här inlägget var något av ett beställningsverk från min pappa som tipsade mig om essän, men jag tror det blev intressant för andra också. Dagens tips är att maska.nu har fått ny fräsch layout. Och om någon tycker att jag är osmart vill jag starkt dementera detta, jag har bara ovanligt mycket otur när jag tänker.

Konflikt: Syrran om hur kolonialismen lever kvar, topp-petter om kapitalismens hemlighet.

Andra bloggar om: , , , ,

Morian – tråkigast i bloggosfären

På en högst inofficiell konfliktträff kom vi fram till att Morian är tråkigast i bloggvärlden. Han lider djupa av pellefantkomplex och skriver sällan något som är värt att läsa.

Tack och hej.

_______________________________________________________________________________________________________________
Högst intressant för sossar och bloggare till höger och vänster om tråkigheten.

konflikt: Mllstrm om dystopier, Vida Latina om den tragiska Rominagrejen och Täcket om en gammal dikt.

Andra bloggar om: , , ,

Bygga eget eller ta över – är det frågan?

Häromdagen när jag läste Stockholms Fria Tidning fnös jag lite föraktfullt över något nytt som kallas gräsrotsjournalistik. ”Journalistik är för viktigt för att lämnas till journalister” är sloganen för ett projekt som heter Läsarnas Fria. Jag vet inte varför jag slog ifrån mig det så reflexmässigt som jag gjorde. Kanske var det att jag under mina många år i aktivistsvängen har träffat så många loffon som är omöjliga att ha något att göra med och att jag tänkte att de gillar den typen av tidningar (när de inte ringer till Täppas på Ring P1). Kanske var det för att jag inte tycker Stockolm Fria är bra journalistik alls och Läsarnas Fria förmodligen är ännu lite sämre. Som sagt jag vet inte, men det var min första reaktion som jag inte är allt för glad över när jag tänkte över det en gång till.

Marx sa något i stil med att kommunismen växer fram i kapitalismens ruttnande kadaver (jag är väldigt osäker på den exakta formuleringen, någon får gärna upplysa mig). Jag gillar tanken på att vi i dagens samhälle försöker skapa motstrukturer som ger oss möjlighet att leva enligt parollen Allt åt alla. Jag gillar tanken på att folk skapar projekt de tror på för att utmana den rådande ordningen och rådande maktstrukturer, även om det är inomkapitalistiska projekt. Dock finns det en risk i att det blir en klappa-på-huvudet-attityd; det är kul att du försöker och håller på men tyvärr gör du nog fel, din läsning av/förståelse för Marx är bristfällig. Men även inomkapitalistiska projekt kan få antikapitalistiska spinnoff-effekter som är svåra att se för ögonblicket. Det kan leda till att folk vänjer sig vid kollektiv kamp, att vi ser sammanhang eller ”bara” får oss att må bättre.

Enligt den klassiska partivänsterskolan är övertagandet mer på tapeten. Att ta över institutioner och driva dem i det godas (socialismens) sak typ. Problemet är att institutioner och företag inte är ofärgade av den kapitalistiska kontext de växt fram i. Kapitalismen bör som jag nämnt tidigare i bloggen ses som en relation, inte som något som finns utanför oss. I Argentina har en mängd företag ockuperats och drivs nu i arbetarnas regi. Det är svårt att inte dras med i den optimism som finns bland dessa arbetare. Men frågan är hur antikapitalistiskt det är, visst måste det ses som ett steg i rätt riktning men bryter det synen på lönearbetet?

Att skapa eget är mycket svårare än att försöka ta över det som redan finns. Det gäller att hitta utrymmen där människor faktiskt tjänar på att vara med i den andra strukturen. Ett paradexempel är väl planka.nu som skapat en möjlighet att åka mycket billigare kollektivtrafik samtidigt som de ställer krav på att den ska bli helt gratis (skattefinansierad alltså). Nedladdning är ett annat sätt att kringgå kapitallogiken. Jag tror det är svårt att enbart försvara det gemensamma som finns kvar, vi måste hitta nya sätt att utöka allmänningarna som finns. Även om det verkar som högern är på frammarsch, så finns det sårbarheter inbyggda i det kapitalistiska systemet, vi måste hitta dessa punkter och angripa dem.

Summan av kardemumman kanske blir att man inte ska vara så jävla machodissig mot folk som ändå gör något. Det är lätt hänt att man snöar in på sina egna planer och tankar kring hur kapitalismen bäst bekämpas att man förlorar helhetssynen. Och kanske förlorar den självklara tanken att dagens kockar inte kokar morgondagens soppa, och därför kanske inte heller ska dissa hur andra lägger upp layouten på receptsamlingen. Även om folk är puckon ibland så finns det tillfällen som rörelsen tjänar på att folk gör något. Eller så är det bara jag som blir mjäkig inför påsk.

_____________________________________________________________________________
Nu håller See You In Hell… på att fila på det sista på All My Heroes Wear Masks och The Comunion. Jag har svårt att vara riktigt nöjd med min sång. Jag känner mig inte alls tillfredsställd med hur det blev, men vi får se när vi fetat gitarrerna lite och lagt på en till melodi. Satans prestationsångest.

Konflikt: Stort välkommen till den nye konfliktaren Mllstrm. Petter skriver om avtalsrörelsen och Syrran om att leva inför andras lidande. Intressant.

Andra bloggar om: , , , ,