Militant antifascism och en utmaning om det vanligaste missförståndet…

OK, här kommer en bloggutmaning till de andra konfliktarna samt även till Bergspredikan och Slutstadium. Alltså, red ut de vanligaste missförstånden kring teori och praktik för utomparlamentarisk vänster, radikalfeminism eller vad det nu kan gälla.

Jag tänkte ta upp det där med att våldsvänster är samma sak som fascister. Ofta hör man att antifascister är lika goda kålsupare som fascister, med hänvisning till att antifascisterna kanske blockerar en demonstration, försöker stoppa den eller kanske pimpar en ride. Missförståndet grundar sig i en dålig eller helt frånvarande maktanalys.

Fascismen är inte en metod på samma sätt som socialism eller kommunism inte är en metod. Att använda våld är inte fascistiskt i sig och att begränsa någons utrymme är inte heller fascism. Fascismen är en ideologi som bygger på en mängd komponenter. Om man tittar på ne.se så står det till exempel:

en antidemokratisk politisk lära som betonar ledarprincipen och särskilt bekämpar arbetarrörelsen

Den starkes rätt är en annan princip som är typisk för fascismen och som inte finns bland vänsterideologierna men däremot som Harald Ofstad så skriver om i Vårt förakt för svaghet.
fasc1.jpg

Att sakna maktperspektiv, alltså att se hur och vem som drabbas och vem som tjänar på något, är ganska vanligt i dag. När fascister på stan för spö är det knappast ett samhällsproblem. Det är däremot diskriminering av blattar på alla olika plan. Oavsett om det är att inte få gå in på krogen, inte få något jobb, hela tiden bli misstänkt som våldtäktsman/terrorist eller hela tiden bli ett offer. Det är en del av ett system som bygger på dominans. När det handlar om att ge sig på individer eller sammankomster av grupper som jobbar för att försämra våra livsvillkor (genom att sätta folk före klass, män före kvinnor etc) är det helt enkelt ett försvar. Men vänta nu, det är ju precis samma argument som de säger. Ja precis, men man kan inte bara kolla på ett argument utan man måste se de bakomliggande orsakerna och konsekvenserna av deras politiska handlingar och våra politiska handlingar. Det är därför de flesta är för att de Allierade krigade mot Axelmakterna och mot vad Axelmakterna gjorde under andra världskriget. Själva handlingarna att med våld stoppa något är inte fascistiskt i sig, vare sig i krigs- eller fredstid.

Hitler själv lär ha sagt att det enda sättet de hade kunnat stoppas vore om de stoppats på gatorna under 20 och 30talet. Det tyska Antifa (från Antifaschismus) bestod av socialdemokrater och kommunister som bekämpade nazisterna på gatan, precis som antifascistiska och antirasistiska grupper gör idag. Att vi idag lever i en demokrati kan vi vara glada över, och militant kamp är ett viktigt redskap för att behålla den liberala demokratin (som trots dess brister är bättre än fascistisk diktatur).

Visst kan det vara problematiskt med våldsanvändning, och visst är fascism och rasism inte problem som vi löser genom att bekämpa fascister eller rasister. Det är kapitalismen som är problemet och roten till fascism, men symptomen som innebär ökad rädsla och oro bör vi bekämpa så effektivt det går.
________________________________________________________________________________

På konflikt går livet vidare: Antigon fortsätter spruta ur sig bra inlägg, Akuhujan parafraserar Knutna Nävar, Mllstrm klottrar, Syrran bashar anti-abortretorik och Nika skriver om Peru (fast där är hon inte nu). Redundans skriver om Marx och Jordräntan om kontrafaktiska romaner.

Intressant?

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser