Progrock till sjöss – Mellotronen 20 år

Skivbolaget Mellotronen arrangerade en kryssning i helgen. Med band som November och Morte Macabre kändes det värt att åka med. Det är coolt att Sverige hade många riktigt bra band med hård rock/hårdrock på svenska i början av 70-talet. November var väl de största. Det var något av en magisk känsla när publiken ropade ”Sekunder förvandlas till år” i flera minuter innan de började spela. Själva spelningen var bra, de körde de låtarna man ville höra (t ex Sekunder och Mount Everest). Riktigt fint var det när de körde Starka tillsammans, då var det förmodligen ganska okontroversiellt men idag känns det som ett svunnet arv av en tid när folk verkligen trodde på kamp.
November
Fantastiskt var också när basisten och sångaren Christer Stålbrandt berättade om låten En lång dag är över. Om när hans barn föddes för tidigt och han var på sjukhuset hela dagarna och repade hela kvällarna, den bottenlösa trötthet man kan uppleva när saker går emot en och något stort jävligt jobbigt finns ständigt närvarande i ens liv.

Det jag mest av allt ville se var Morte Macabre (medlemmar från Anekdoten och Landberk som spelar mörka covers på skräckfilmsmusik). Konserten började kl 03 och jag var rätt trött då men de var ändå riktigt bra. Tyvärr saknades det lilla extra men med deras låtmaterial kan det ändå inte bli dåligt. Apoteosi Del Mistero från Symphonic Holocaust är fortfarande en av världens bästa låtar.

Annat bra på kryssningen var Solid Ground. En glad överraskning för mig som inte hört dem tidigare.

Glädjande nog var det mycket hårdrockare där. Jag hade förväntat mig 90% tunnhåriga män i 40-årsåldern (det är typ vetenskapligt bevisat att man tappar håret om man lyssnar på progrock eller symfonisk rock) men det var bra mycket mer varierat klientel.

_____________________________________________________________________________________________________________
Intressant?

Andra bloggar om: , , , ,

Nytt bra på konflikt är Olles inlägg om klasskamp och vårdare

Annonser

All My Heroes Wear Masks

Att befria minkar

All my Heroes Wear Masks är titeln på en av våra nya låtar (det kan vara min bästa låt). Titeln är tagen från en Animal Liberation Front film – All my Heroes Still Wear Masks går att ladda ned torrents den och annat djurrättsmaterial här.

Det finns en massa bra argument för och mot att släppa ut en massa minkar. Jag lutar dock åt att det är ett bra alternativ i längden. Den ca miljonen minkar som lever vilt i Sverige är ett resultat av klåpare till minkuppfödare när industrin infördes i Sverige på 1920 talet. Flera släpptes också ut i samband med andra världskriget.

Ett av de vanligaste argumenten mot att släppa ut minkar (förutom allt dravel om stackars minkfarmare och att det inte är demokratiskt) är att det skulle påverka ekosystemet. Det skulle jag också säga är ett av de bästa argumenten mot att släppa ut minkar. Vilket ekosystem som åsyftas bland argumenten är dock lite luddigt. Här är ett strålande inlägg om ekosystem från ett visst internetforum:

Försvarandet av biologisk mångfald är vanskligt, det är alltid försvarandet av en specifik biologisk mångfald givet av vissa produktionsförhållanden. Just nu vurmas det väl rätt mycket för den typen av mångfald som fanns i ett tidigt jordbrukssamhälle; men en mångfald anthraxbakterier (eller vadfansomhelst) är också den en mångfald, och argumentet är i slutändan antropocentriskt, det utgår från en mångfald som tillfredställer olika mänskliga behov och begär. Inget ont med detta, en sån mångfald vill jag också ha, men då måste man gå därifrån till en kritik av abstraktionen ”människa” såsom den existerar under modern kapitalism osv.

Det finns vidare inga opartiska undersökningar som visar att ekosystemet förändras supermycket av lite fler minkar i naturen. Sure lite fåglar dör säkert och det kan säkert förändras, vilket det ändå gör hela tiden, men det blir inte de drastiska förändringar som många tror och som används som slagträ i debatten.

Argumenten för att släppa ut minkar är att man försvagar pälsnäringen. Detta sker på flera sätt, dels genom att det blir mindre lukrativt för de enskilde pälsfarmaren vilket leder till att många slår igen, och när det är färre i pälsindustrin kan hårdare lagförslag drivas igenom eftersom det finns mindre opinion och pälslobbyns inflytande över politiken minskar. Djuren kommer ändå att dö i förtid men med färre pälsfarmer slipper många av dem leva under de villkoren de lever idag. Och förhoppningsvis resulterar det också till en minskning av antalet minkar.

Och slutligen; ja, det kan vara plågsamt för minkar att svälta ihjäl, frysa ihjäl eller bli ihjälkörda av bilar. Frågan är om alternativet att sitta i ett par minkar på några dm2 och bli ihjälgasad är mindre plågsamt. Frågan är hur viktigt dödsögonblicket är i jämförelse med ett helt liv i smärta? Mer info om pälsindustrin finns här och lite andra argument om varför militanta aktioner är helt ok kan du läsa på DBFs hemsida.

In these violent times
When status quo means torture
Change demands action
All my heroes wear masks

______________________________________________________________________________
För övrigt känns det mycket märkligt att mink heter mink på engelska också.

Intressant så det förslår.

Andra bloggar om: , , , ,

Progressive Proletarians (hate MAX)

Kreator

Progressive Proletarians

Evidence, freedom total fake
Media projection to enslave
Subject of this system you became
Object of derision total pain
Constantly deny your misery
Can’t critizise a fact you cannot see
Interference mindwar affairs
Guaranteed existance of despair

Defiant generation
Total violent generation

Servant modern day dictatorship
Disabled too confused to get a grip
Limited perception slavery
Genius built to crush integrity
Infertility of soulless lifes
Defenceless to the visions of the mind
Ghost of strategy alienation
Exterminating powers of lifes passion

Children of the future
Get own path to go
Some will choose to follow
Some refuse control
Keep the faith in powers
Of integrity
Progressive proletarians
Capitalist strongest enemy

Angående progressiva proletärer har hamburgerkedjan Max har börjat tjafsa med SAC. Dessutom har de inte veganska burgare. Vi tjafsar tillbaka eftersom vi lyssnar på Kreator. Läs hela historien här

C U in hell MAX.

______________________________________________________________________________
Intressant?

Andra bloggar om: , , , , ,

Allt handlar om oss – t.A.T.u och kommunismen del 3.

Del tre i t.A.T.u-serien. All about us är i mitt tycke bästa låten på skivan och har en cool video som går att se på youtube (och längst ned i inlägget).

Låten fokuserar på att påpeka att det är oss – som i arbetarklassen – historiens hjul snurrar kring. Istället för att rikta fokus på kapitalägare och annat pack så måste vi fokusera på oss själva. Kapitalets agerande är reaktioner på arbetarklassens flykt undan lönearbetet och utsugning, inte tvärtom. Vidare diskuterar de sammanhållning och solidaritet inom arbetarklassen.

They say
They don’t trust
You, me, we, us
So we’ll fall
If we must
Cause it’s you, me
And it’s all about
It’s all about

Splittringen är en av de mest effektiva medlen för att hindra revolutionära ageranden. Etnicitet, kön, sexuell läggning, sociologiska klassbegrepp, ideologi och lite annat är saker som används för att få oss att inte lita på varandra. Att inte känna gemenskap och därigenom solidaritet trots att vi delar ett gemensamt klassintresse. Vårt intresse som klass går dock tvärsigenom vad vi röstar på eller om vi tycker att Trotskij eller Tronti var smartast.

It’s all about us (all about us)
It’s all about
All about us (all about us)
There’s a theme that they can’t touch
‘Cause ya know (ah ah)
It’s all about us (all about us)
It’s all about
All about us
all about us
We’ll run away if we must
‘Cause ya know
It’s all about us (It’s all about us)
It’s all about love (It’s all about us)
In you I can trust (It’s all about us)
It’s all about us

Att det handlar om oss blir tydligt i t ex konflikter på arbetsplatsen. Att vi där har ett gemensamt intresse kan de inte ta ifrån oss. När arbetsköpare drar in på förmåner eller försöker öka takten i arbetet spelar helt plötsligt inte vad vi tror på så stor roll.

Det där med ”run away” känner jag mig personligen lite skeptisk till. Kanske menar t.A.T.u att man kan fly från kapitalismen, vilket jag ställer mig skeptisk till. Förmodligen är det något jag inte förstått de syftar till. Kanske syftar de på undflyendet av genom t ex maskning

If they hurt you
They hurt me too
So we’ll rise up
Won’t stop
And it’s all about
It’s all about

Här hittar vi något viktigt som är jävligt viktigt att tänka på. Jag får direkt Martin Niemöllers dikt i skallen när jag läser detta:

”I Tyskland kom de först efter kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist. Sedan kom de efter judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude. Sedan kom de efter fackföreningsmedlemmarna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackföreningsmedlem. Sedan kom de efter katolikerna, och jag protesterade inte, för jag var protestant. Sedan kom de efter mig, och då fanns det ingen kvar som kunde protestera.”

(en mycket intressant sak med dikten är att den finns i många versioner, tydligen har gubben Niemöller ändrat den hela tiden beroende på vart han talade. Sånt är coolt tycker jag – allt förändras).

Men tillbaka vad jag menar. Ett vanligt fel som många vänsterister gör är att de hela tiden vill särskilja bra och dåliga vänsterfolk. Ajabaja säger autonomisterna, t.A.T.u och jag själv. I detta särskiljande gör man misstaget att splittra upp människor och döma ut grupper som inte är tillräckligt trovärdiga. I allmänhet är det ett sätt att hylla och stärka den egna Organisationen framför kampen, lite som att skaffa syndabockar. Vi såg det efter göteborgskravallerna 2001 och vi ser i princip varje något mer militant konflikt som kan tänkas uppstå (de antifascistiska aktiviteterna kring Salemmarschen är ett typexempel).

It’s all about us…

They don’t know
They can’t see
Who we are
Fear is the enemy
Hold on tight
Hold on to me
‘Cause tonight

Kapitalägare och chefer är i allmänhet främmande för oss och för vår relation till arbetet. De ser vårt arbete som en vara som de kan tjäna pengar på eller i alla fall använda till deras behov. De ser inte att arbetet är intimt förknippat till vårat vara, vår identitet och hur vi istället för att vara kreativa reduceras till någonting som är till för någon annan. Arbetet blir främmande för oss. Och återigen, vi måste se om varandra, stödja andra i kamp för att vi ska kunna vara starka.

It’s all about us…

Här är (den ocensurerade) videon till låten:

______________________________________________________________________________
För övrigt:

Andra bloggar om: , , , kan kanske vara Intressant

Annat läsvärt just nu:
Toppkandidat Petter sågar Federley.

”Vår generations Woodstock”

Piratbion hade i fredags en YouTube-festival. Det var den helt första i sitt slag och lyriska besökare pratade om att detta var vår generations Woodstock. You Tube är en väldigt spännande sida där man kan lägga upp egna filmer och där en helt egen kultur skapats. Det kan handla om att göra om filmer eller klipp, att bara lägga upp filmer på sig själv, musikvideos i massor och mycket mer. Den respektlöshet som visas mot all kultur i hur folk vrider och vänder på olika typer av klassiker är spännande och uppfriskande.

Jag tycker det var en skittrevlig kväll på många sätt. Det var befriande att det inte fanns några egentliga regler för hur man skulle bete sig, folk skrek och buade, ropade hurra och skrattade i massor. Dessutom serverades det öl och sånt som var trevligt och gjorde stämningen på bion trevlig.

Glädjande nog hade flera av filmerna hårdrockstema. Och publiken jublade varje gång, vare sig det var en omgjord version av Panteras Fucking Hostile eller denna:

_____________________________________________________________________________________________________________

För övrigt har jag provat McDonalds veganburgare nu och den var inte så dålig ändå. Inte prisvärd och sämre än många andra vegburgare men den var helt klart ätbar.

Intressant för youtubare.

Andra bloggar om: , , ,

Du, var är brudarna? Hårdrocken och männen del 1.

Det här är en post som jag redan när jag startade bloggen insåg att jag måste skriva men jag hittade ingen ingång. Ja, det är nästan bara killar som lirar metal, ja det finns en machokultur, ja det är grabbigt och vi dricker folköl på repen. Ingen kan bli förvånad någonstans över detta. Men jag känner ändå att jag borde måste skriva något på temat. Om jag skulle ha fitta skulle förmodligen vartannat inlägg vara byggt på hur jävla trött jag var på att inte bli sedd, att bli reducerad till ett objekt och att vara ett freak i hårdrocksvärlden i bästa fall betraktad som groupie. Nu slipper jag som tur är skriva allt sånt. Hurra!

Från början tänkte jag att jag skulle skiva om kvinnor, men kom senare på att jag måste utgå från maskulinitet istället. Hårdrockens många maskulinitetsideal är intressanta. Mansforskaren Robert Connell pratar om hegemonisk maskulinitet och att det är bättre att prata i termen av maskuliniteter istället maskulinitet. I hårdrockens värld blir det tydligt. 80-talshårdrockens inoljade smala kroppar med smink, fluffiga hår och ”utmanande” poser var väldigt manligt, även om det i världen utanför kopplas ihop med feminitet. När kvinnor finns på bilderna är de ofta tydligt i underordning, men vanligtvis är de frånvarande. Och det är just där det gemensamma i maskuliniteterna finns, i överordningen. Den manliga gemenskapen, homosocialiteten, är det som på många sätt när hårdrocken – bekräftelse från andra hårdrockare (killar alltså).

Men mansidealen i hårdrocken har också förändrats och ser väldigt olika ut i hårdrockens olika subgenres. Grunge, black metal, thrash metal, industry, glam, hardcore – alla har sina olika mansideal. Men alla bygger på liknande förutsättningar, att separera kvinnor och män och att visa att männen är i överordnad position. Precis som Yvonne Hirdmans tankar om genussystemet

Liksom i sportsammanhang blir kvinnor perifiera, något som inte hör till men som kan finnas med på ett hörn. Objekt utan riktiga möjligheter till deltagande. Tjejhårdrocksbandet Drain kunde det talas om på den tiden de var populära eller tjejrockarna i Sahara Hotnights etc. Männen är norm och följaktligen osynliga det behövs inget kill/man/snubb-prefix. ”Det kommunistiska manshårdrocksbandet See You In Hell… är snart bäst i Uppsala” kommer det nog aldrig stå på några löpsedlar.

Sidekick skrev i någon kommentar tidigare att hon hade en teori om att alla snubbar hade haft någon hårdrocksperiod i sitt liv. Det stämmer nog rätt bra. Man vill ju gärna ha riktigt maskulina förebilder som dessa:
manowar-anthology2.jpg
Det finns mycket att säga om bilden men det som är mest skrämmande är kanske att killen till höger framstår som välklädd i det sällskapet.

Jag antar att det kommer bli fler inlägg om det här. Jag ska försöka hitta olika förklaringsmodeller och diskutera då.
______________________________________________________________________________

Intressant?

Andra bloggar om: , , , ,

Låtlistan

Det kanske är lite oortodoxt att skriva ut låtlistan innan spelningen men varför inte egentligen, det är ganska få som hört låtarna och två av dem har urpremiär. Ska iallafall bli kul att stå på scen för första gången på bra länge.

Vi börjar med klassikern See You in hell, mycket för ett skönt intro och för att sen kunna köra One Step. Detta för att Albin Jävul (en av orginalmedlemmarna) ska kunna vara med på sång. Vi kör vidare med Word of Life en ganska snabb låt som också finns på vår första inspelning. Efter det blir det rökaren The Communion snabb och hård också den. Vi tar därefter ned tempot lite i blytunga Sharing is Caring. Vi fortsätter tungt och svängigt med Die Death Die! som är en version på den gamla Ellum Alled-stänkaren Lemon Curry. Efter det blir det snabbt igen på urpremiären av The Negation följt av den moderna klassikern Torn From the Crypt. Avslutar gör vi med All My Heroes Wear Masks, djurrättslåten.

Inte så intressant förutom för folk som ska på spelningen onsdagen den 17:e kanske.

Andra bloggar om: ,