Maska på jobbet eller i skolan – praktiken alla på något sätt gör men ingen riktigt pratar om. Upsala Nya Tidning som har – helt oväntat – skrivit ett par artiklar om fenomnet ur ett rätt vettigt perspektiv (länk). En del menar att det är av lathet folk maskar, andra pekar på att det är en politisk praktik. Jag tror det handlar om att de flesta jobb är så förbannat långtråkiga och att det underlättas av att antingen bara öka sin lön lite genom att ta med nåt kul hem (så kallad själv-valorisering) eller bara att prata med trevliga arbetskamrater och dricka gratis kaffe.
Samhället har förändrats och många av de gamla stora arbetsplatserna har blivit ovanligare. De stora kollektivens tid känns lite passé just nu. Mycket av den forna identifikationen med en klass är försvunnen och något mumbojumbo från postmodernismens avfallsplats där alla är isolerade fria individer har ersatt tanken på att vi har gemensamma intressen. Det är därför helt naturligt att arbetsplatskampen har förändrats men kampen mot arbetet i sig fortsätter. Facken har inte samma pondus längre och istället för att organisera sig tillsammans så förbättrar man sin situation lite grann själv genom att maska på ett eller annat sätt. Inget ont i det alls, alla har inte möjlighet att skapa kämpande arbetarkollektiv, eller ens någon form av kollektivitet överhuvudtaget på sin arbetsplats.
Maskning är självfallet inte Den Politiska Metoden framför alla andra, men det kan vara ett sätt att skapa en känsla av gemenskap. Och att kollektivt maska eller på olika sätt stödja varandra är ett måste i många branscher där individuellt maskande går ut över andra (sjuk- och äldrevård till exempel). Att göra arbetssituationen drägligare genom att tvinga fram mer personal hellre än att jobba ihjäl sig är ett sätt maskning kan användas på om det görs kollektivt.
Fast bäst på ämnet är egentligen maska.nu.
______________________________________________________________________________________________________________
Sen vill jag bara tipsa om ett grymt inlägg jag råkade läsa om klimatet och alla inlägg som citerar At the Gates borde länkas till.
På konflikt: Syrran kräddar UMR, Reciprocity skriver om reklam och Slutstadium skriver om SD terror.
5 kommentarer
Comments RSS TrackBack Identifier URI
Red Metal 
[…] konflikt: Red Metal skriver om maskning, Syrran kräddar UMR, Reciprocity skriver om reklam och Slutstadium skriver om […]
[…] kommentarerna Alla gör det…… on Branschråd = KryphålPelle on Branschråd = KryphålReciprocity on Branschråd […]
[…] Svensson, Feministisk vänstertjej, Alliansfritt Sverige, Konflikt: Vida Latina, Syrran, Redundans, Red Metal, Kim Müller, Reciprocity, Media om nedskärningar, brott, klassamhället och orättvisor: SvD1, […]
Tackar för berömmet.. och jag håller med. Alla som skriver om At The Gates borde länkas.
Det är roligt hur du nämner detta och jag befinnande mig i Sydney med en helt annan samhällsstruktur och mentalitet läser ditt inlägg. Bland australiensarna är det vanligt att fuska och ljuga på sina cv´n om tidigare anställningar. Hela tankesättet om att vara laidback är till en viss mån riktigt soft, även om det blir för mycket för en annan. Som svensk och med en helt annan arbetsmoral har jag svårt för australiensarna som vägrar ta ansvar. Det finns ingen go i dem.
Sorgligt nog är det väldigt smittsamt