Konflikterna i samhället

Konfliktperspektivet får aldrig glömmas bort. Liberaler och högerfolk vill gömma undan att det finns grundläggande konflikter mellan arbete och kapital och mellan kön. Det är inget naturgivet utan har formats av det ekonomiska system vi haft i västvärlden sedan ett par hundra år. Konflikten har funnits tidigare men inte byggt på samma samma saker. “Den fria viljan” har ersatt det feodala synsättet att Gud har givit oss vissa positioner i samhälllet och att vi bör förbli där. Men skillnaden är i praktiken mycket liten, de flesta blir vid sin läst, för att de inte vet hur andras lästar ser ut. I ljuset av dessa gamla kunskaper ser jag med glädje hur ett gäng kamrater från bloggportalen har lanserat ett nytt projekt - Dagens Konflikt.

För alla som dör av nyfikenhet angående vad bandet håller på med kan jag säga att vi har börjat spela in lite nya låtar.
_____________________________________________________________________________________
På konflikt: Muller, akuhujan, slutstadium.

Intressant

Finns Per Gudmundsson på riktigt?

Ibland undrar jag om människor finns på riktigt. Enligt Gudmundsson är det komiskt och slående kommunistiskt att partiledningen går i arv. Han upprörs över att Lasse Ohlys dotter hamnade som reserv i Ung Vänsters styrelse.

Jag undrar om han har reflekterat över ett land i väst som efter nästa val kan ha styrts av två familjer sedan 1989, helt oberoende av nätverk och släktskap. Eller varför inte att halva Sveriges politikerkår är släkt eller buksvågrar/svägerskor? Nej det handlar om att människor som är vana vid en politisk miljö blir politiskt tänkande. Man blir som man umgås helt enkelt.

Jag har sagt det tidigare, om gräddan av liberala tänkare inte har mer att komma med finns ingen anledning till oro.
________________________________________________________________________________
För övrigt vill jag hälsa Autonoma Kärnan välkommen till Konflikt. Nytt annars är: Petter om syrror, Syrran om asylkassan, , Nika badar och Akuhujan om biologism Intressant?

Extra Extra: Rikki Rockett är vegan

Ibland blir man förvånad. Igår var en sån dag, vi repade inför giget den 28:e mars och helt plötsligt säger Snake att Rikki Rockett, trummis i glambandet Poison, är vegan. Lite senare samma kväll får jag reda på att ryktet om att Bill Ward, Black Sabbaths gamla trummis, också är det faktiskt stämmer. Sen börjar jag googla lite smått om det och en helt ny värld av hårdrockande vegos breder ut sig.

Och eftersom det är påsk nu snart så kommer det ett gäng recept från FDR som inte kan hantera arbetslivsfrågor men som jag ändå tycker gör bra grejer.
______________________________________________________________________________
Konflikt växer så det knakar, nya uppdateringar är: udda vinkeln om apoteksmonopol, Müller, Syrran, Samhällsfeber, redundans och petter om papperslösa.

Hårdrock är arbetarklass och arbetarklassen är vi!

Igår skulle jag på Johan Ingerös föredrag om varför hårdrocken är en frihetsideologi på Timbro. Men tölpen hade sjuknat till och jag fick missa SM i liberalbashing på Timbros lokaler. Men nu har hans artikel ändå kommit ut på magasinet Neo.

För er som vill slippa läsa artikeln kan jag i korthet summera hans argument. 1. Det finns några hårdrockare som är republikaner. 2. Hårdrocken tilltalar vit manlig arbetarklass som i viss utsträckning vände sig mot vietnamkrigsmotståndet. Sen finns det inga fler argument förutom att han blev dåligt behandlad när han gick med i LUF. Buh-Fucking-Hoo Johan. Vad jag ser är någon som försöker foga samman två grejer han gillar. Men det funkar inte riktigt så, liberalismen har lika lite med hårdrock att göra som kristendomen har med hiphop. Jag hade faktiskt sett framemot lite argument som jag kunde angripa men det är svårt. Att texten drar slutsatser som “att inte tycka att staten ska lägga sig i är man höger” eller “om du gillar vapen och inte staten så tycker du som Bush, och Bush är liberal” - nej, det håller inte.

Dave Mustaine, sångare i Megadeth och föredetting i Metallica, tar Ingerö upp som liberal eftersom han är born again Christian och att han ställde kritiska frågor på demokraternas partikonvent 1992 är väl som born again christian snarare ärkekonservativ än något annat. Att han också under tidigt 90-tal i en intervju i Diesel (klassiskt hårdrocksprogram på SVT) sa “If war is good for the economy, money sucks“. Mer tydligt i intervjun är att han är kritisk till hela den amerikanska politiken, snarare än högliberal.

Och att det finns några hårdrockare som är idioter, förlåt liberaler, är inte ett exempel på att hårdrocken skulle vara liberal. Motexempel finns det massor av; Sveriges hårdrocksikon Peter Dolving från The Haunted som är anarkist, de tyska thrashkungarna Kreator (vad säger oss titeln Progressive Proletarians?), för att inte tala om Rage Against the Machine, de kom jag på bara på rak arm. Förutom dem finns ju många som betonar sin arbetarklassbakgrund och stolthet av den som Iron Maiden och Entombed. Tompa i At The Gates spelade sen i Skitsystem och det tyder knappast på en högeranalys. Jag skulle kunna fortsätta, men det får gärna göras i kommentarerna nedan eftersom jag tycker det är intressant.

Vi kan ta exemplet med Metallica och Napster. Där de från att ha varit hjältar i hårdrocksvärlden blev hatade en masse. Så mycket för det liberala försvarandet av rättigheter. Hårdrockare bryr sig i allmänhet inte så mycket om politik, men det finns oftast en arbetarklassbakgrund och en slagsida åt vänster skulle jag säga utifrån de hårdrockare jag träffat. Folk som bor i lägenhet med halvtaskiga jobb vill inte höra texter om avskaffandet av fastighetsskatten.

Är det här vad högern har att komma med nuförtiden ser framtiden ljus ut.
_____________________________________________________________________________________________________________
Intressant så det förslår.
Konflikt: AKu, slutstadium, petter

Det stormar i vattenglas

Vad hände med liberalismen? En hätsk debatt har startat i bloggosfären. Höger mot vänster, förstånd mot missförstånd etc etc. Allt grundar sig på en artikel konfliktkollegan Petter Nilsson skrev på SVT Opinion. Iallafall är det roligt vilken moralpanik som hans inlägg (som är väldigt läsvärda) lett till. Den roligaste kom från någon rutten folkpartist i Nacka som jämför honom med Klas Lund (som kallades Carl Lund hö hö).

Debatten handlar om huruvida liberal realpolitik är våldsam. Historiskt sett är det ingen tvekan om att det är så. Allmänningar, folkets gemensamma egendom, beslagtogs av rovgiriga kapitalister. Inget skydd fanns för arbetare, de betraktades i bästa fall som djur och som maskiner i sämsta fall. Håller du med? Samma sak händer idag i organiserad form, men inte i Västeuropa. Jag tror det är viktigt att börja prata om realliberalism på samma sätt som vi pratar om realsocialism. Alla kan vara överens om att vi inte lever i den bästa av världar trots att världen styrs av människor som på olika sätt kallar sig liberaler. Ett färskt uppmärksammat exempel är Lundin Mining som följer liberal logik och plundrar naturresurser i Kongo.

Jag väntar mig egentligen ingen bra debatt utifrån detta. Det är lite som att diskutera Sovjet med Kommunistiska Partiet. Det blir inte så bra när en part bara försvarar sig och inte vill lyssna. Men det är lite roligt att se liberaler i försvarsställning eftersom det inte hör till vanligheterna nu tyvärr.
_______________________________________________________________________________
Snart kommer en nylansering av konflikt också. Det blir coolt. Välkommen zvitterjon också!

Intressant

Schlagern och hyresrätterna

Först vill jag ge lite utlopp för frustrationen av att Christer Sjögren gick till direktfinal i schlagern. Det är skamligt och jag som inte ens bryr mig om sånt. Det om det

Vad jag däremot bryr mig om är att bo vettigt. Under de senaste veckorna har en rad läskiga förslag lagts fram av borgarna. Meddelandet är tydligt: Rensa ut packet från innerstan.

Sverige är redan idag nog segregerat. Det kommer inte att bli bättre av att sänka hyrorna i fattigare områden. Och det enda sättet att verkligen få fler vettiga bostäder är att kommuner går in och satsar på just att bygga vettiga bostäder. Precis som ABC-förorterna en gång i tiden (utifrån hur samhället ser ut idag naturligtvis).

Jag vill uppmana alla att gå på demonstrationen “Rädda hyresrätten” på måndag den 11 februari kl 18.00 utanför Stockholms Stadshus. Mer info finns om nätverket Nej till ombildning finns här.
_____________________________________________________________________________________________________________
På konflikt: Aku skriver om sexualitet, Müllret om försämringar i sjukvården, Redundans hälsar på hos Timbro, Slutstadium om Karachikonflikten, Syrran om tortyr och 24-syndromet, Mllstrm läser Cleaver och Petter om bostäder.

Nosotros somos ustedes

På väggen bakom min dator sitter en affisch med en maskerad kvinna (t-shirt-maskeringen, den överlägset snyggaste…). Under står det “Nosotros Somos Ustedes”, taffligt översatt Vi är ni. Jag brukar då och då fundera på de orden. Att bilden är vacker och precis lagom etnochic vägs upp av orden, Vi är ni. Som jag fattat det är det något Zapatisterna brukar säga och det handlar i grund och botten om solidaritet.

En gammal granne jag träffade på krogen i helgen frågade mig om vad vänsterfolk egentligen menar med solidaritet när de kämpar för högre löner samtidigt som folk svälter på andra sidan jorden. Jag tog längre tid på mig att förklara än jag behövde, men efter ett tag kom jag på det korta självklara svaret. Eftersom vi sätter klass före nation. Det borde vara självklart men nationsgränserna påpekas överallt hela tiden på ett sätt som inte klass gör. Det nämns som något väsentligt och dras upp som den stora skiljelinjen i människors liv. Överklassen är mycket bättre än vi på att just känna gemenskap över nationsgränser. En transnationell elit känner sig lika hemma i Dubai som i Stockholm, medan vi oftast inte ser likheterna med andra utan skillnader.

Det handlar inte om att arbetarklassen är likadan överallt, eller att vi delar samma kultur. Vi delar något mycket mer fundamentalt än så. Vi delar ett intresse och en gemensam position i samhället. Ett intresse i att få mer tid över, att inte slita ut oss och att kunna känna trygghet. En position som bygger på att vi säljer vår arbetskraft för att överleva. Invändningen som oftast följer är att vi i Sverige inte svälter eftersom det finns ett trygghetssystem. Som arbetarklassen kämpat till sig under årtionden av konflikter och hot om strejker och stridsåtgärder mot kapitalet. Att det finns fattiga som svälter har inget att göra med att arbetarklassen i andra länder har det bättre, det har att göra med att överklassen suger ut befolkningen.

För att återgå till Vi är Ni. Det finns en koppling till hela maskeringsdebatten här också. Oftast brukar jag se maskering som en taktisk aspekt (och estetisk), men det kan lika gärna visa på att det inte spelar någon roll vem det är som gör en aktion. Genom maskering görs man ansiktslös så att säga. Den liberala diskursen kräver ansvar och vill hela tiden att det är fria individer som utför och alltså måste stå till svars för handlingar. Vad det egentligen betyder för oss förutom skuldbeläggande återkommer jag till i ett annat inlägg.

_____________________________________________________________________________________________________________
På konflikt: Akuhujan skriver om fel sex, Kimpa Müller mycket intressant om SACs strategier och Syrran och Gazatortyr. Annan spännande läsning är gamla Folkmakts nya vitblogg.

intressant

Logga

Så ser den ut. Stort tack till pastorn som gjort den. Den finns också på t-shirt om någon är intresserad.

At the Gates ska ut på turné i sommar. Tyvärr mest på festivaler verkar det som, men jag ska verkligen försöka hitta någon spelning som passar mig också.

Revolution, the red in the sky is ours
The red in the sky is ours ’till the end of time
Red

Svärmen, eller myllret som automarxare säger.

Alla gör det…

Maska på jobbet eller i skolan - praktiken alla på något sätt gör men ingen riktigt pratar om. Upsala Nya Tidning som har - helt oväntat - skrivit ett par artiklar om fenomnet ur ett rätt vettigt perspektiv (länk). En del menar att det är av lathet folk maskar, andra pekar på att det är en politisk praktik. Jag tror det handlar om att de flesta jobb är så förbannat långtråkiga och att det underlättas av att antingen bara öka sin lön lite genom att ta med nåt kul hem (så kallad själv-valorisering) eller bara att prata med trevliga arbetskamrater och dricka gratis kaffe.

Samhället har förändrats och många av de gamla stora arbetsplatserna har blivit ovanligare. De stora kollektivens tid känns lite passé just nu. Mycket av den forna identifikationen med en klass är försvunnen och något mumbojumbo från postmodernismens avfallsplats där alla är isolerade fria individer har ersatt tanken på att vi har gemensamma intressen. Det är därför helt naturligt att arbetsplatskampen har förändrats men kampen mot arbetet i sig fortsätter. Facken har inte samma pondus längre och istället för att organisera sig tillsammans så förbättrar man sin situation lite grann själv genom att maska på ett eller annat sätt. Inget ont i det alls, alla har inte möjlighet att skapa kämpande arbetarkollektiv, eller ens någon form av kollektivitet överhuvudtaget på sin arbetsplats.

Maskning är självfallet inte Den Politiska Metoden framför alla andra, men det kan vara ett sätt att skapa en känsla av gemenskap. Och att kollektivt maska eller på olika sätt stödja varandra är ett måste i många branscher där individuellt maskande går ut över andra (sjuk- och äldrevård till exempel). Att göra arbetssituationen drägligare genom att tvinga fram mer personal hellre än att jobba ihjäl sig är ett sätt maskning kan användas på om det görs kollektivt.

Fast bäst på ämnet är egentligen maska.nu.
______________________________________________________________________________________________________________
Sen vill jag bara tipsa om ett grymt inlägg jag råkade läsa om klimatet och alla inlägg som citerar At the Gates borde länkas till.

På konflikt: Syrran kräddar UMR, Reciprocity skriver om reklam och Slutstadium skriver om SD terror.

intressant

Inglan is a bitch

Jag var en kortis i London för liten tid sen. Det är helt omöjligt att överskåda staden, det händer grejer hela tiden och jag får Blade Runner-känsla över vissa områden. Det är också ett samhälle präglat av skrämselpropaganda. Vid flygplatsen visades en film där man såg närbilder på hur poliser förde ut färgade människor från sina hem. Förra året lyckades vi slänga ut 15000 nästa år satsar vi på dubbelt så många berättade en textremsa. Ser du någon misstänkt? Hör av dig till polisen. Annars satt det skyltar upp med uppmaningar till vaksamhet hela tiden och att man alltid ska höra av sig till ordningsmakten. Akta dig för andra människor, var hela tiden vaksam, lita inte på någon annan. Berättade offentliga skyltar mellan raderna.

CCTV-kameror (2,5 miljoner stycken år 2003 och de lär knappast vara färre idag) som enligt folk på plats inte alls leder till att polisen löser fler brott. Deras funktion handlar mer om att skapa en känsla av att ständigt vara övervakad, att aldrig helt kunna slappna av. Både Children of Men och V for Vendetta, två riktigt bra dystopiska filmer, tycker jag spinner vidare på Englands samhällsklimat.

Att kalla det fascism är inte långsökt, samtidigt som det är farligt att kasta omkring sig ordet fascist vitt och brett. Det vi ser är dock steg åt det hållet. Långt farligare än att kalla det fascism är att se samhällesutveckling som isolerade händelser som inte har med varandra att göra. I takt med att de redan nu nedgångna lägenheterna blir allt sämre och när det skärs ned i offentlig välfärd får grupper som British National Party (typ som de svenska Nationaldemokraterna) allt lättare att sprida sin propaganda. Deras, liksom svenska främlingsfientliga partier, framtid finns i ett samhälle där folk känner mer oro. Oavsett om vålds eller terrordåden ökar, ökar oron och rädslan genom den typ av rapportering som är vanlig där och blir vanligare i Sverige.

Men i London finns också ett av de mest fantastiska antifascistiska minnesmärken jag sett, muralmålningen över The Battle of Cable Street. Ca 300 000 antifascister slog tillbaka ett par tusen brunskjortor och polisen som försökte skydda dem 1936. Halva muralen syns på bilden

För att knyta ihop allt så tänkte jag avsluta med ett citat som knyter an till titeln på inlägget (som alla vet är en klassisk Linton Kwesi Johnson låt):
“Is England becoming a fascist state?
The answer lies at your own gate
And in the answer, lies your fate”

_____________________________________________________________________________________________________________
På konflikt: Kim Müller skriver om klasssammansättning, Reciprocity skriver om världsbanken, Redundans skriver om ABF, NEO och borgerlig strategi, Vida Latina skriver om FARC och slutstadium outar sig som vänsterpartist.

Intressant