Igår skulle jag på Johan Ingerös föredrag om varför hårdrocken är en frihetsideologi på Timbro. Men tölpen hade sjuknat till och jag fick missa SM i liberalbashing på Timbros lokaler. Men nu har hans artikel ändå kommit ut på magasinet Neo.
För er som vill slippa läsa artikeln kan jag i korthet summera hans argument. 1. Det finns några hårdrockare som är republikaner. 2. Hårdrocken tilltalar vit manlig arbetarklass som i viss utsträckning vände sig mot vietnamkrigsmotståndet. Sen finns det inga fler argument förutom att han blev dåligt behandlad när han gick med i LUF. Buh-Fucking-Hoo Johan. Vad jag ser är någon som försöker foga samman två grejer han gillar. Men det funkar inte riktigt så, liberalismen har lika lite med hårdrock att göra som kristendomen har med hiphop. Jag hade faktiskt sett framemot lite argument som jag kunde angripa men det är svårt. Att texten drar slutsatser som ”att inte tycka att staten ska lägga sig i är man höger” eller ”om du gillar vapen och inte staten så tycker du som Bush, och Bush är liberal” – nej, det håller inte.
Dave Mustaine, sångare i Megadeth och föredetting i Metallica, tar Ingerö upp som liberal eftersom han är born again Christian och att han ställde kritiska frågor på demokraternas partikonvent 1992 är väl som born again christian snarare ärkekonservativ än något annat. Att han också under tidigt 90-tal i en intervju i Diesel (klassiskt hårdrocksprogram på SVT) sa ”If war is good for the economy, money sucks”. Mer tydligt i intervjun är att han är kritisk till hela den amerikanska politiken, snarare än högliberal.
Och att det finns några hårdrockare som är idioter, förlåt liberaler, är inte ett exempel på att hårdrocken skulle vara liberal. Motexempel finns det massor av; Sveriges hårdrocksikon Peter Dolving från The Haunted som är anarkist, de tyska thrashkungarna Kreator (vad säger oss titeln Progressive Proletarians?), för att inte tala om Rage Against the Machine, de kom jag på bara på rak arm. Förutom dem finns ju många som betonar sin arbetarklassbakgrund och stolthet av den som Iron Maiden och Entombed. Tompa i At The Gates spelade sen i Skitsystem och det tyder knappast på en högeranalys. Jag skulle kunna fortsätta, men det får gärna göras i kommentarerna nedan eftersom jag tycker det är intressant.
Vi kan ta exemplet med Metallica och Napster. Där de från att ha varit hjältar i hårdrocksvärlden blev hatade en masse. Så mycket för det liberala försvarandet av rättigheter. Hårdrockare bryr sig i allmänhet inte så mycket om politik, men det finns oftast en arbetarklassbakgrund och en slagsida åt vänster skulle jag säga utifrån de hårdrockare jag träffat. Folk som bor i lägenhet med halvtaskiga jobb vill inte höra texter om avskaffandet av fastighetsskatten.
Är det här vad högern har att komma med nuförtiden ser framtiden ljus ut.
_____________________________________________________________________________________________________________
Intressant så det förslår.
Konflikt: AKu, slutstadium, petter
44 kommentarer
Comments RSS TrackBack Identifier URI
Red Metal 
Det säger ju föga om hårdrocken som ett liberalt projekt att enstaka musiker är lite härligt unabombs-anarkistiska. Det som är mer intressant är ju att titta på de band som politiserar sig själva och sin musik. Där blåser högervindarna föga hårt får man ju lov att säga.
Att popvänstern (pop = populärkultur och inte musikstilen) är stark är svårt, t.o.m. för tjockisen ingerö, att bestrida. Den enda högertendens vi har inom musiken är väl fascistiska kompositörer på 1800-talet och Vit Makt-musiken.
”Det här är fiendeland!” — Teddybears Sthlm när de kliver upp på scenen för att spela på en fest för studenter på Handelshögskolan
Måste säga att jag är lite besviken på att den var så dålig och intetsägande. Man kan såga artikeln på många olika sätt men börjar bara lite försiktigt. Han har dålig koll på punken. Joey Ramone var inte republikan, det var Johnny Ramone som va det. Johnny är den som Joey kallar KKK i KKK took my baby away.
Hmmm, jag tror att sångtexter om avskaffad fastighetsskatt är ungefär lika heta som texter om marxist-leninistisk dialektik (med undantag för den ofrivilliga komik som uppstår). Vad man kan konstatera är att hårdrocken som kulturform är befriande apolitisk, det handlar om spånken och att knulla. En del har snöat in på blod och död. Ingerös artikel handlar om kritik mot att moderater och folkpartister, till skillnad mot republikaner i USA, varit dåliga på att mobilisera arbetarklassväljare. Bland annat med ett kulturgap där man ser ner på och inte erkänner folkliga antiauktoritära kulturformer. Det blir lite fånigt när du för att kritisera Ingerö påpekar vad han redan skrivit i sin artikel.
Fast varför tar han ens upp hårdrocken? Och vad moderaterna gjorde det senaste valet var just precis det. Att påstå att de var på de svagas sida, att de var arbetarklassens vänner.
Och var kommer liberalismen in överhuvudtaget?
RedMetal/
Man kan säga mycket om Fredrik Reinfeldt och de ”nya moderaterna”, men hårdrock var de knappast (inte heller hade de någon för moderaterna unikt hög andel arbetarväljare i senaste valet).
[…] Vida Latina, Under täcket, Red Metal, Reciprocity, Kim Müller, Den udda vinkeln, Akuhujan, Publicerat av slutstadium Arkiverad i […]
[…] Nytt i Konflikt: Myten om feminismen som tvärpolitisk agenda, Fikarummet, kaffe och begär, Hårdrock är arbetarklass och arbetarklassen är vi, Min lilla nalle och den sociala revolutionen, Aborten är […]
Mycket intressant inlägg – om en ointressant artikel, av allt att döma
Mattias
Nej men om ett parti väljer att profilera sig som hårdrock har man nog inte så jävla mycket strategi öht. Att däremot fokusera på de bredare lager som hårdrockare är i är mer realistiskt.
[…] konflikt: Aku om böcker, metal om hårdrock och klass, slutstadium oroar sig för hur folk ser på honom, vida om paramilitärer, […]
Vad hårdrock är måste nog sägas vara jäfligt subjektivt, men för mig kommer det alltid att vara en vägran att inrätta sig i leden, och det är liberalt.
Angående människor i lägenhet med halvtaskiga jobb, nej, de skiter nog rätt högaktningsfullt i fastighetsskatten. Förhoppningsvis bryr de sig mer om det absurda i att staten tar deras surt förvärvade pengar.
Det kan lika gärna vara anarkistiskt i så fall och inte alls liberalt, eller att vägra infinna sig i den rådande liberala hegemonin. Med den tanken skulle punkare vara de mest liberala och det kan vi kanske enas om att de inte är iallafall.
Hårdrocken är till största del apolitisk idag, det finns exempel på motsatsen åt bägge hållen, men det är inget som genomsyrar genren.
Hanna: Absolut. Antagligen tycker de att högbeskattning utav näringslivet och höginkomstagare är rimligare än platt skatt och matmoms. Men ni i CUF skiter antagligen högaktningsfullt i det.
Red Metal; Skillnaden mellan anarki och liberalism är ju trots allt inte så väldigt stor. Kanhända är många punkare liberala utan att veta om det?
Jag håller med om att det exempelvis i texter och dylikt knappast går att kategorisera hårdrock politiskt. Vad den betyder för en människa är något helt annat.
redundans; Jag kan inte tala för CUF, men jag kan säga att jag skiter fullständigt i om någon vill beskatta näringslivet, och vem denna någon är. Det är svårt att se att någon skulle ha rätt att göra det.
Men på riktigt, anarkism bygger ju på klasskamp med arbetarklassen som fokus och liberalism precis tvärtom.
Äh, vi kan väl enas om att en majoritet av anarkisterna är liberaler, vare sig de vill eller inte.
Vidare, Hanna, huruvida det är ”rätt” eller ej att beskatta näringslivet är väl tämligen ointressant, frågan är om vi kan uppbåda makt nog att göra det. Och det kan vi ju, så sluta gnäll (det hjälper ändå inte).
Kan bara konstatera att både Hanna och Ingerö ägnar sig åt något som liberaler tydligen tycker är väldigt kul och viktigt. Nämligen att tillskriva liberalismen allting som är positivt (eller det man själv helt enkelt gillar). Samtidigt har jag aldrig sett någon liberal ta ansvar för något som inte är bra. Försöker någon påstå att liberalism skulle ha orsakat någon form av elände går det tydligen alltid att försvara sig med att det minsann inte alls var liberalt eller att det helt enkelt inte var tillräckligt liberalt. Debatten blir snabbt ointressant.
Hanna säger att hårdrocken är liberal för att den vägrar rätta sig in i ledet. Punken är också liberal trots att den så länge levt i villfarelsen att den var vänster. Intressant. Alla som vägrar rätta sig in i leden är också liberala. Mitt långa hår har alltid varit och är alltså ett uttryck för den latenta liberalism som frodas inom mig. Jag får välja mellan att rätta mig i ledet eller komma ut som den liberal jag är. Eller så kan man konstatera att påståenden av den arten helt enkelt är ointressanta. Men var försiktig, gör du ett fritt val i den här frågan är du med största sannolikhet liberal. Allt som är fritt (OBS jag menar inte gratis) är nämligen liberalt.
Jag rekommenderar alla att lyssna på ”Björklunds hårda skola” som man kan lyssna på om man klickar från länken på Olle som skrev ovan. Gubbrock när den är som bäst!
Hanna: Som ordförande kan du väl iaf. tala för CUF Jämtland? Det enda du verkar skita i är dock det blå lilla skåpet vi andra kallar för intellektualism.
seeyouinhell; Åhfan. Jag som trodde att den ville krossa statsmakten.
Bergspredikan; Varför skulle det vara ointressant om det vore rätt eller inte?
Olle; Nix. De liberaler, eller kanske snarare libertarianer, jag burkar prata med är alla eniga; liberalismen strävar inte efter någon utopi. Där emot är ens eget liv ens eget ansvar, oavsett om det skulle gå åt helvete för en eller inte.
Vidare var det väldans vad folk tar en på orden här. Jag menade inte att alla punkare skulle vara liberala – jag menar snarare att det finns liberala inslag i punken också, oavsett om den kategoriseras som vänster eller inte. Sätt staten och kapitalet i olika båtar, till exempel.
redundans; Nej, vi har inget fristående politiskt program. Jag kan bara företräda mina egna åsikter.
Bah! Ditt CP Hanna! Inte skall ni väl börja våldsföra er på anarkismen nu. Ni är smutsiga, be om ursäkt!
Om någon har rätt att beskatta näringslivet? Rätt är väl något man tar sig, som alla orena företagare som tar sig rätt att hålla sig med anställda.
Hade AK fått bestämma hade det inte blivit talan om beskattningar utan snarare mer traditionellt Gulagarbete för entrepenörer och liberaler men ingen verkar tycka att vi skall bestämma.
Jag håller med Olle. Det är sjukt intressant att Liberalen försöker tillskriva sig alltet och gör anspråk på en total transcendens. De brukar inte vara anhängare av post-moderna influenser som t.ex. diskursanalys men de beter sig väldigt banalt.
Allt bra är Jag och allt dåligt är Annat.
Enkel dialektik men sjukt lätt att genomskåda som något brutalt ärligt och fullkomligen anti-intellektuellt. Och om man nu vill bejaka anti-intellektets smutsiga byk och vältra i misär så passar ju ett romantiserande av trasproletariatet bra in. Liberalens försök att tillförskansa sig delar av Kulturen blir bara det enfaldiga barnets lek med avföring.
Vi behöver en stark liberal förebild som kan skola dem i deras egna uttryck. Jag tror Liberalen behöver en förebild… som kanske ger honom en lugnande kram. Det är där denna önskan, att kulturifiera allt ”bra” och måla det i klarblå färger, kommer in i bilden. Vi som inte tror på Liberalismens diskursiva uttryck som det enda och historiens slut blir dock bara förvirrade av deras handlingar. Talet om den liberala kreatörens kraft är oftast bara just det… tal. Språk…
Den materiella basens politik är fortfarande vår dock… vi de obekväma… och Liberalens blåa sprayflaskor kan målas över det mesta… men under ytan finns något helt annat. En verklighet mångt mer fascetterad än deras unisont tonade.
Dags för killen att lyssna på Judas Priests hyllning till fackföreningsrörelsen i låten ”United”. Eller läsa om AC/DC:s arbetarklassbakgrund och hur de nästan aldrig släpptes in i baren på hotellen de bodde på, eftersom de var klädda fel i jeans och rutiga skjortor. Hur de tvingades börja åka limousine till konserterna istället för tunnelbana när vakterna vägrade släppa in dem.
Hanna>>>
Jag tänker inte påstå att du nu gör proggen till liberal också. Men läs gärna texten till ”Den ena handen vet vad den andra gör” och förklara för mig hur Blå Tåget egentligen var liberaler.
Att folk gärna väljer att tolka låtar som de själva vill är ”Born in the USA” ett bra exempel på. Men då blir man också tvungen att blunda för budskapet. Därför känns det ganska dödfött för högern att försöka göra musikstilar till sin. Även om man kan hitta fragment som man gillar.
Påståendet om att ”vägra rätta in sig i ledet” skulle vara liberalt blir liksom bara larvigt. Att försöka göra det till liberalt är precis det jag pratade om i mitt förra inlägg. Däremot sa jag inget om individens ansvar för sig själv. Jag är inte helt säker på vad du försöker bemöta.
Rock överlag föds väl ofta ur vänstersympatier. Men visst finns det väl förvirrade högerrockare, som Ozzy Osbourne som röstade på Bush, till exempel. Jag tycker förresten att hiphop visst kan ha med kristendom att göra. Kristendom kan betyda så mycket och det finns radikala kristna grupper, altl är inte högerfundamentalism där.
Olle; Jag säger, som sagt var, inte att de var liberaler. Jag säger bara att låten har vissa liberala inslag – som att stat och kapital ska hållas skilda åt.
Åter igen, jag har aldrig sagt att en musikstil är en viss politisk inriktning – jag kan bara säga vad den betyder för mig.
Vad jag bemötte, som du säkert förstått om du kikat lite närmare på den kronologiska ordningen i mitt svar, var ditt påstående om att liberaler försöker göra allt gott till sitt. Mig veterligen är vi de enda som erkänner att vi inte eftersträvar utopi.
Vi kanske inte kommer längre med den här diskussionen men känner mig ändå tvungen att förklara mig en gång till.
Vill du gräva fram liberala inslag ur progg- eller punktexter så får du såklart ägna dig åt det om du vill. Jag kan tycka att det känns krystat och väldigt lätt bli helt fel. Ofta får man dessutom bortse från budskap och helhet.
Utopi eller inte. Norberg ägnar sig åt att knyta alla möjliga positiva utvecklingar i världen till liberala krafter. Ingerö vill åt hårdrocken. Niklas Ekdal skrev i en krönika att ”demokratiska regleringar och internationella avtal, till exempel om en global koldioxidskatt” skulle vara liberalismens lösningar på växthuseffekten. Sen undrade han hur socialismen skulle lösa problemet. Ja, det är klar att när regleringar, internationella avtal och skatter nu är liberala idéer så finns det inte så mycket kvar. Det var min poäng, nu tydligare genom några exempel, om att det finns liberaler som vill lägga beslag på allt som är positivt.
Det är ganska lätt att få en känsla att många (eller möjligtvis vissa) liberaler i någon för av segerrusigt hybris vill tillskriva sig mer än vad de borde. ”vägran att inrätta sig i leden, och det är liberalt.” är ett ytterligare bra exempel på något som bara syftar till att knyta sådant som man själv gillar till sin favorit ideologi utan att direkt ha något på fötterna.
[…] ljuger skriver om låglönereserven, Red Metal bloggar om hårdrock (suprise!), Slutstadium om Sahlin och Petter om […]
[…] också: Syrran: Aborten är ointressant Petter: Inte bara forskare… tyckare därtill Red Metall: Hårdrock är arbetarklass och arbetarklassen är vi! Posted by redundans Filed in Politik, […]
Olle/
Leif Nylén bad förvisso lite halt om halvt om ursäkt för den texten i en kulturartikel någon gång på 90-talet. Han menade att staten var rätt bra. Den liberala tankegången att separera stat och kapital för att kunna kontrollera dem båda ligger rätt bra i linje med textens kritik mot den korporativa staten. En kritik som finns både till vänster och till höger (om man nu ska använda dessa intetsägande markörer)
http://213.180.94.48/site/metro/discuss/?entry_type=kolumn&archive_author_id=24&entry_id=10670
Därmed inte sagt att vare sig hårdrock eller progg skulle vara liberala, det förra är ju inte särskilt politiskt över huvud taget.
Det viktigaste att påpeka i hans artikel är: Det är ren lögn att Johan Ingerö någonsin haft på sig en Nuclear Assault-tröja. Många var de gånger jag fick utstå hån och mobbning från denna man för att jag gillade thrash metal – någonting han likställde med 90-talets hardcore (usch och fy). Equaliserkurvan för det så kännetecknande ”scooped” sound påpekade han såg ut som en skateboardramp. Maken till fräckhet får man leta efter!
Olle; jag förstår var du vill komma, men det enda du gör är att peka på något som i princip alla ideologer ägnar sig åt. Det innebär inte att man inte har en poäng.
Ja, liberalismens lösning på klimatproblemen ÄR ett värnande om äganderätten genom koldioxidskatter och möjligen även demokratiska regleringar – med just motiveringen att man inte har rätt att förstöra saker man inte äger. Socialismen får gärna använda samma medel om de vill, men där är målet annorlunda.
Jag inser nu att jag formulerat mig klantigt. Rätten att vägra att rätta sig i ledet borde det naturligtvis vara.
”Hårdrock är arbetarklass och arbetarklassen är vi!”
Det sämsta eller det bästa ( beroende på hur mycket humor man har) är att du likställer arbetarklass med vänstersympatier. jag har en lägrearbetarklass/underklassbakgrund och jag är inte vänster. det är inte lemmy kilmister eller bruce dickensson heller, fast de tilhört underklassen. och många av de amerikanska band ni nämner kan kanske på sin höjd vara vänster på en amerikansk (USA) skala. dvs vänster-liberaler.
men precis som många andra som komenterat här anser jag inte att en musikgenre eller konstform bör klassifieras som tillhörande en viss politiskåsiktsform om inte konstnären själv gör det ställningstagandet.
[…] Petter, Akuhujan, Red Metal, Slutstadium, Vida Latina, Samhällsfeber, Vardagspussel och […]
Mona Sahlin är ju väldigt hårdrock… 🙂
Guderian, läste du ens?
”Hårdrockare bryr sig i allmänhet inte så mycket om politik, men det finns oftast en arbetarklassbakgrund och en slagsida åt vänster skulle jag säga utifrån de hårdrockare jag träffat.”
Hur blir det här att likställa arbetarklassbakgrund med vänsterpolitiska åsikter?
[…] red metal – hårdrock är arbete, slutstadium – kämpa vidare, stockholm!, vida latina – marsdag i bogotá, petter – sörj inte, […]
Hanna: Som anarkist så tolkar jag det inte som att de vill sätta kapitalismen å staten i olika båtar. Utan sänka båten som båda sitter i.
För övrigt så tycker jag hårdrock är en ickefråga. Alla vet väl att det är Dubstep som gäller år 2008 : )
lemmy kilmister kvalar definitivt in som frihetlig socialist.
”lemmy kilmister kvalar definitivt in som frihetlig socialist”
påvilka grunder då? vilket kollektiv trivs han i? vart har lemmy angagerat sig för altruism eller motverkat kapitalet?
Sen när ville liberaler störta statsmakten? Jag menar dom slänger sig konstant till den som den yttersta försvarsmuren för deras egendomsrätt? Liberalismen är den moderna tidens konservatism, med dess basis i Fukuyama och Huntington och är allt förutom statskritisk. Den är kritisk mot statens kontroll av det ekonomiska flödet men har inte direkt påvisat några tendenser till progressiv kritik mot den samma… Snarare ett förstärkt hopp bland svenska liberaler att staten ska kontinuerligt beskydda dom mot vad dom anser är övertramp mot deras rättigheter (trots att dessa ”övertramp” är helt lagliga)…
Att liberterianism (och då om man skevar med ögonen och fantiserar lite, liberalismen) och anarkism möts på vissa punkter betyder ju inte heller så mycket eftersom man kan säga samma sak om säg Moderat politik, Socialdemokratisk politik, CUF och Italiensk Fascism… Det betyder inte nåt…
Om en musikgenre är politiskt lagd åt ena eller andra hållet känns dock främmande – finns nog både CUF’are, KP’are och Autonoma kommunister som lyssnar på metal. Man kan däremot prata om lyssnarskarans klasshemvist som när det kommer till Metal allt som oftast är arbetarklass (med skiftande politiska åsikter)
älska dave mustaine ❤
I’m really enjoying the design and layout of your website. It’s
a very easy on the eyes which makes it much more enjoyable for me to come here and visit more often.
Did you hire out a designer to create your theme?
Outstanding work!