Entombed – världens bästa band?

Jag hade för mig att jag inte riktigt gillade To ride, shoot straight and speak the truth, Entombeds platta från 1997. Men på midsommar hörde jag ett par låtar från den och insåg att jag hade haft fel, vilket betyder att de inte släppt en dålig skiva överhuvudtaget. Entombed bildades 1989 från Nihilist. Deras tidiga plattor, Left Hand Path och Clandestine satte standarden för svensk dödsmetall och blev stilbildande för genren i Sverige. Inget svenskt dödsband kunde i början av 90-talet låta bli att ta ställning till dem, antingen låta som dem eller medvetet ta avstånd.

Nu är det dags igen. En ny platta från mästarna. Den ligger redan ute på välsorterade torrentsiter och kommer snart till skivbutikerna. Förhoppningsvis är den en lite vassare fortsättning på When In Sodom som kom 6/6/06 passande nog. When in Sodom känns inte helgjuten även om de faktiskt lyckas med att ha med barnkörer som låter bra. Lite vacklande men mer dödsigt än Uprising och Morningstar.

entombed-uprising.jpg

Som jag skrivit innan någongång upptäckte jag bandet med Wolverine Blues från 93 (eller var det EP:n Hollowman från samma år?). Hur som helst, de rockigare låtarna blandat med det brutala soundet bröt ny mark i hårdrocksvärlden. Sedan dess har de inte varit rädda för att utvecklas och prova nya terränger. Den otroligt underskattade Same Difference är ett exempel. Dock blev jag nöjd när de gick tillbaka till Death n Roll soundet på Uprising (som för övrigt innehåller In The Flesh världens bästa låt – objektivt – och covern Scottish Hell som kan vara bland det tyngsta någonsin).

Några komponenter som gör Entombed så bra: Förstås är gitarrljudet, det krossande tunga sunlight soundet en viktig del. Bra strukturerade låtar och LG:s sång otroligt viktigt det med, men jag fastnar faktiskt mest för trumspelet (som Peter Stjänvind lyckades bibehålla när Nicke Andersson satsade helhjärtat på Hellacopters). Roliga och oväntade grejer som skapar dynamik, spänning och leder ett parti in till ett annat.

Jag får ganska ofta intrycket att Entombed är politiska (och vänster då) och vet inte riktigt varför jag fått för mig det men Alex Hellid säger i en intervju DN

– Jag försöker skriva samma text om och om igen på samma tema: frihet. Jag ser egentligen ingen skillnad på det vi gör och en låt som Bob Dylans ”Masters of war”, som väl är hans argaste text. Vi gör också en slags kampsånger, ställningstaganden, men inte med politiskt korrekta ord.

Formen och innehållet är alltså typ samma, vilket är helt rimligt.

Hårdrock måste få vara roligt. Innan Black Metalen kom kunde man vara glad och hårdrockare samtidigt. Jag vill tillbaka dit så här kommer ett bra exempel (även om låten är post-black metal) på hur det kunde se ut. Entombed lirar Roky Ericsons klassiker Night of the Vampire.

Well, jag återkommer med ett inlägg om nya skivan när jag lyssnat in mig på den ordentligt.
_______________________________________________________________________
konflikt: Täcket om fylla, Syrran om vänskap, Mllstrm har bad hair day, Aku om att slippa tänka, Samhällsfeber är tillbaka och löneslavar.

Andra bloggar om: , , , , intressant!

Annonser

11 kommentarer

  1. About too die är kanske den hårdaste döds rökaren någonsin, har dock för mig att de aldrig spelar den live då den går för snabbt :/

  2. Har aldrig varit ett fan av Entombed men fram till för ett par dagars sedan har jag mer och mer kommit in i bandet. Kanske pga av singeln Master Of Death som gått varm på jobbradion. Den är snuskigt bra och fick mig att öppna upp ögonen lite. Deras spelning på MT var bra den också. Första gången jag hörde Chief Rebel Angel och såg bandet live

  3. MLL
    Ja den är grym, men lite för punkig för min smak. Jag har börjat lyssna lite på nya också nu och känner lite samma grej. Min sambo påpekade just att det var kängpunk (och han hade rätt).

    Tom
    Hur funkade det med bara en gitarrist? Blev det inte tunnt? Grattis till upptäckten iallafall.

  4. Det tänkte jag inte på faktiskt. Men nu när du säger det så var de ju bara fyra på scen. Hade jag vetat om det kanske jag hade märkt något men jag tyckte det var tungt som fan ändå! Låtarna fungerade klockrent!

  5. SYIH: Jag såg Entombed på Henriksberg (mycket bra lokal för metal/rockspelningar) någon vecka innan Metaltown och tyckte att det redan där lät något tunnt. Det var faktiskt lite sämre (iofs såg jag bara de tre första låtarna eftersom jag såg Somber istället) på MT men eftersom Entombed är såpass rutinerade så lät det helt okej ändå. Men är det inte dags för LG att klippa sig nu?

  6. Ha ha, tunnhåriga män ska ha långt hår, det är iallafall inte sämre än att ha kort och tunt.

  7. […] Akuhujan om osynliga torskar och stigmatiserade horor, Red Metal är som vanligt musikaliskt vilseledd, Samhällsfeber peppar om Septemberalliansen, Står aldrig […]

  8. Det skrivs för lite i denna blogg! Jag surfar inte hit varje dag för att se förra månadens inlägg! Nu avslutar jag med en bloggvits: -Hovmästarn, det är en blogg i min soppa!
    – Ja, det är den nya flugan.

  9. Det kommer nog ett eller två i dagarna.

  10. Ha, Entombed ÄR ju världens bästa band, är inte det allmänt acepterad ännu?!?!?!

  11. You really make it appear so easy with your presentation however I in finding this topic to be actually one thing that
    I believe I might by no means understand. It sort of feels too complicated and very extensive
    for me. I’m looking ahead to your subsequent put up, I will attempt to get the hang of it!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s