…och så sägs det att det inte går att köpa kärlek

Jag köpte en ny gitarr i veckan. En Epiphone Flying V med Seymour Duncan-mickar. Den är så jävla snygg och har ett sjukt bra ljud. Epiphonegitarrernas standardmickar är ganska dåliga, men Seymour Duncan mickarna lyfter fram ett snyggt sound. Nu ska det sägas att det var den första gitarren jag köpt på säkert åtta år. Innan dess hade jag spelat på en Japan-Fender som egentligen inte alls passar för hårdrock, så oj vad jag var värd den.

epiphone-flyingvkorinab5.jpg

När jag köpte gitarren var det som att det pirrade i magen, samma typ av känsla som jag kan få om jag är förälskad. Jag hade en hissnande känsla från att jag gick från jobbet till affären där jag skulle hämta ut den. Vägen hem från musikaffären var som ett triumftåg. I huvudet vet jag någonstans hur det här med att jag skapar relationer till ting fungerar. Att jag lägger in känslor till saker för att döva mitt annars fattiga liv. Jag tycker att det ”egentligen” är fel, jag borde inte lägga så mycket affektion i ett föremål. Jag borde inte lägga kärlek på saker som är utbytbara. Men just den här företeelsen är typisk för livssituationen i ett kapitalistiskt samhälle. Vi blir främmande för oss själva och inför andra och målar upp bilder som vi börjar dyrka. Det är utan tvekan än flykt, men jag tänker iallafall njuta av känslan. På samma sätt som jag njuter av känslan i feel good-filmer eller av att köpa snygga kläder.

Jag förstår att det finns shopoholics. Snabba enkla kickar av att konsumera och mindre stigma än sprit och droger. Liberaler och biologister vill försöka få det till att det är sån människan är. Som att det finns en essens i oss av att vilja ha saker. Människans vara är helt ointressant anser jag, det är blivandet som är det centrala i människan. Utvecklingen. Inget står still. Men det som är säkert är att kapitalismen skapar ett habegär och en fetisch kring ägande som plåster på såren av vardagens gråa tristess. Men min gitarr är bäst.

___________________________________________________________________________________________________________
Intressant

Konflikt: Syrran produktiv och bra som vanligt om att Bush tar sig rättigheter över kvinnors kroppar, Petter om nyliberal logik och Redundans berättar varför han är kommunist.

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

10 kommentarer

  1. Well put. Och den är verkligen en skönhet!

    (Vi ska inte börja ha gitarr i UB då? Hehe, istället för bas så blir Johan säkert glad….)

  2. Det är ett vapen mot all tristess, orättvisor och allt som är fel i dagens samhälle. Brukar inte heller vilja känna för mycket för materiella ting eller fästa mig för mycket för dom men ungefär samma känsla hade jag när jag köpte min laptop förra veckan. Nu har du en fet gitarr så det är bara att rocka loss!

  3. […] Vida Latina fortsätter sin fina kalender och Red Metal älskar sin […]

  4. […] spyr över att staten tänker åt oss, Petter om Tÿsk polizei som burar in folk hur som helst, Redmetal har köpt en ny gitarr, Syrran lyfter fram kärnan i abortfrågan och Vida Latina softar i Uruguay […]

  5. Hehe… fattas bara ett ”Jag Älskar Att Äga!”… skulle passa på din blogg!
    Men jag är helt med dig. Jag kan själv växla mellan total anti-materialism där jag bara tycker folk som älskar att shoppa är patetiskt ytliga och dumma, till att bli alldeles upphetsad över ett nära förestående bra köp!
    Inte bara att shopoholics är ”mindre” stigmatiserade, de har ju (i många kretsar) hög status och det görs många (och helt ointressanta) reportage om folks (särskilt kändisars) shoppingvanor. Tänk om, i motsats, en heroinist i en veckoblaska självgott skulle skryta lite som nån shoppande Paris Hilton-typ, fast efter en fix : ”Ja vafan, jag är ju en livsnjutare, hehe, man måste ju unna sig! Jag blir så barnsligt lycklig av heroin, helt enkelt!”

  6. he he, ja det vore nåt. Nisse på parkbänken full som en allkia kl 11 på förmiddagen är helt enkelt en livsnjutare som tar för sig av livets goda. Allt enligt den liberla alogiken om fria val.

    Ja det finns ju en tydlig klassaspekt i det (och könsapsekt). Paris Hilton kan göra det utan att det är ett problem medan när någon ur arbetarklassen ses det som slapphet och oansvarighet. Stigmat finns ju där, eftersom det går utvöver resten av livet om perosnen ifråga t ex inte kan betala räkningar och sånt.

    Men visst älskar jag att äga, men det är knappheten som väcker begäret i mig. Och det jag helst av allt vill äga är produktionsmedlen.

  7. […] jätteintressant om abort, Petter om viktiga grejer i Tyskland, Mllstrm om jobbet i Umeå och Red Metal är kär i sin nya […]

  8. […] skriver bra om tibbleskolan och denna veckan på konflikt, Mellström undersöker sin arbetsplats, Metal got his first real sixstring och både Syrran och Vida viktigt och välskrivet om abortlagstiftning och […]

  9. jo visst, kärlek till ting. Ofta varar inte glädjen så länge, men det beror ju ganska mycket på vad det är man köper, hur mycket man använder det och så vidare. Har varit där också, adrenalinet och pirret i magen efter ett lyckat köp (ingår det dessutom att man ska pruta blir det hela ännu större!). Och ibland får jag lite ångest över alla saker jag äger. Fast andra gånger kan jag plocka fram nåt som jag lagt mycket pengar på och känna att ja, det var verkligen värt det. Och så länge det handlar om enstaka köp känns det inte som en så stor grej, men visst finns det en klassaspekt i det. Fast å andra sidan, om man har möjlighet att köpa allt man vill så ger det säkert inte samma tillfredsställelse, en fördel för oss utan råd med andra ord!

  10. ÄH! Det är ju kärlek till saken i sig som du hyser kärlek till, väl?! Det är väl snarare vad du och din nya ”gura” kan uträtta och skapa som får dig att känna dig som du gör.

    När jag chackar (jär är göteborgare men VET att chackar betyder köper) nya fotbollsdojor har jag ungefär samma känsla, men det handlar ju om att jag ”vet” att varje gång vi (jag och mina dojor) tillsammans sparkar på bollen kommer magi uppstå. Inget kan hindra oss när vi är tillsammans, tills den dag, ca två veckor senare när jag insett att jag är samma gamla trötta jävla fotbollsparkare och min målskörd är lika pinsamt låg som föregående år. MEN detta har inget att göra med känslan jag hade när jag köpte dem!!!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s