Bygga eget eller ta över – är det frågan?

Häromdagen när jag läste Stockholms Fria Tidning fnös jag lite föraktfullt över något nytt som kallas gräsrotsjournalistik. ”Journalistik är för viktigt för att lämnas till journalister” är sloganen för ett projekt som heter Läsarnas Fria. Jag vet inte varför jag slog ifrån mig det så reflexmässigt som jag gjorde. Kanske var det att jag under mina många år i aktivistsvängen har träffat så många loffon som är omöjliga att ha något att göra med och att jag tänkte att de gillar den typen av tidningar (när de inte ringer till Täppas på Ring P1). Kanske var det för att jag inte tycker Stockolm Fria är bra journalistik alls och Läsarnas Fria förmodligen är ännu lite sämre. Som sagt jag vet inte, men det var min första reaktion som jag inte är allt för glad över när jag tänkte över det en gång till.

Marx sa något i stil med att kommunismen växer fram i kapitalismens ruttnande kadaver (jag är väldigt osäker på den exakta formuleringen, någon får gärna upplysa mig). Jag gillar tanken på att vi i dagens samhälle försöker skapa motstrukturer som ger oss möjlighet att leva enligt parollen Allt åt alla. Jag gillar tanken på att folk skapar projekt de tror på för att utmana den rådande ordningen och rådande maktstrukturer, även om det är inomkapitalistiska projekt. Dock finns det en risk i att det blir en klappa-på-huvudet-attityd; det är kul att du försöker och håller på men tyvärr gör du nog fel, din läsning av/förståelse för Marx är bristfällig. Men även inomkapitalistiska projekt kan få antikapitalistiska spinnoff-effekter som är svåra att se för ögonblicket. Det kan leda till att folk vänjer sig vid kollektiv kamp, att vi ser sammanhang eller ”bara” får oss att må bättre.

Enligt den klassiska partivänsterskolan är övertagandet mer på tapeten. Att ta över institutioner och driva dem i det godas (socialismens) sak typ. Problemet är att institutioner och företag inte är ofärgade av den kapitalistiska kontext de växt fram i. Kapitalismen bör som jag nämnt tidigare i bloggen ses som en relation, inte som något som finns utanför oss. I Argentina har en mängd företag ockuperats och drivs nu i arbetarnas regi. Det är svårt att inte dras med i den optimism som finns bland dessa arbetare. Men frågan är hur antikapitalistiskt det är, visst måste det ses som ett steg i rätt riktning men bryter det synen på lönearbetet?

Att skapa eget är mycket svårare än att försöka ta över det som redan finns. Det gäller att hitta utrymmen där människor faktiskt tjänar på att vara med i den andra strukturen. Ett paradexempel är väl planka.nu som skapat en möjlighet att åka mycket billigare kollektivtrafik samtidigt som de ställer krav på att den ska bli helt gratis (skattefinansierad alltså). Nedladdning är ett annat sätt att kringgå kapitallogiken. Jag tror det är svårt att enbart försvara det gemensamma som finns kvar, vi måste hitta nya sätt att utöka allmänningarna som finns. Även om det verkar som högern är på frammarsch, så finns det sårbarheter inbyggda i det kapitalistiska systemet, vi måste hitta dessa punkter och angripa dem.

Summan av kardemumman kanske blir att man inte ska vara så jävla machodissig mot folk som ändå gör något. Det är lätt hänt att man snöar in på sina egna planer och tankar kring hur kapitalismen bäst bekämpas att man förlorar helhetssynen. Och kanske förlorar den självklara tanken att dagens kockar inte kokar morgondagens soppa, och därför kanske inte heller ska dissa hur andra lägger upp layouten på receptsamlingen. Även om folk är puckon ibland så finns det tillfällen som rörelsen tjänar på att folk gör något. Eller så är det bara jag som blir mjäkig inför påsk.

_____________________________________________________________________________
Nu håller See You In Hell… på att fila på det sista på All My Heroes Wear Masks och The Comunion. Jag har svårt att vara riktigt nöjd med min sång. Jag känner mig inte alls tillfredsställd med hur det blev, men vi får se när vi fetat gitarrerna lite och lagt på en till melodi. Satans prestationsångest.

Konflikt: Stort välkommen till den nye konfliktaren Mllstrm. Petter skriver om avtalsrörelsen och Syrran om att leva inför andras lidande. Intressant.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

10 kommentarer

  1. Det är du som blir mjäkig inför påsk, jag har sett det förr.
    (Asbra text!!)

  2. Jag håller med syrran. Skitbra inlägg. Det är en svår balans tycker jag. Men om jag skall begränsa mig till Fria tidningen så…

    Marx skrev bl.a. (vet inte om det är citatet du syftar på) att kapitalismen går havande med kommunismen. Kapitalismen var för oss ett stort språng framåt. En fantastisk och radikal utveckling. Framför allt har den givit oss nyckeln till något ännu mera framåtskridande och radikalt. Kommunismen…

    Det kommer självklart att finnas inomkapitalistisk aktivitet som visar på en kommunistisk potential eller rent av utmanar den rådande samhällsordningen osv. Samtidigt som andra aktiviteter som föds i kapitalismens livmoder (för att vara vulgär) inte på något sett är av radikal karaktär.

    Som jag ser det är Fria tidningens nya projekt av en rent reaktionär art. Jag tycker att subjektsupplösningen (eller iaf. subjektsutmaningen) som sker inom masskommunikationen just nu är jävligt intressant. Se bara på bloggvärlden, som ett exempel. Eller hela Internet, för den delen. Hypertextualitet och redundans blir till autonoma verktyg i informationsdjungeln. Verktyg som verkligen blir använda för motstånd. Samtidigt gör traditionella medier allt för att hålla tillbaka motståndet och bevara maktstrukturer inom informationsindustrin. Läsarnas fria är ett tydligt sådant exempel. Aftonbladets och Dagens Nyheters bloggar lika så.

    Det handlar om att bevara en redaktions funktion som den som väljer ut, förmedlar relationer och formar innehåll. Det blir tydligt när man ser hur aktivt dessa mediemoguler låter bli att använda sig av tag-världens okontrollerbara hypertextuella funktioner t.ex. Man gör en tydlig uppdelning mellan läsare som ”säger sitt”, journalisterna som arbetar och redaktionen som förmedlar.

    Jag förstår din reaktion även om jag också förstår att den kan vara förädisk. Snälla journalister är inte ett problem för att de inte är snälla på riktigt. Utan för att de är just journalister. Samtidigt som det är ett problem inom vänstern att man blundar för t.ec. bloggvärldens (eller web 2.0’s) radikala styrka just för att liberala intressen dominerar detta område för tillfället.

    Kanske helt off-topic. Men lite tankar iaf…

  3. Jag har föresten skrivit lite om Redundans och hypertextualitet tidigare:
    http://redundans.wordpress.com/2006/07/07/internet-redundansens-manifestation/

  4. Intressant inlägg – att man känner viss skepticism då någon än en gång börjar snacka om gräsrotsjournalistik är väl ganska så naturligt också. Hoppas dock på att detta nya projekt blir något – vore skoj!

  5. […] då? Välkommen mllstrm! Läs också Red Metal, som ställer relevanta frågor, och Petter. Och var är du, mitt Vida? […]

  6. Oj, blått! Lättare att läsa…

  7. Ja jag har fått en massa klagomål från Familjen, så jag måstre byta bakgrund.

  8. […] konflikter: Syrran dissar kyrkans privilegier, Red Metal skriver lysande bra om att bygga eget eller ta över, och så välkommen till nyaste konfliktaren […]

  9. […] konfliktfronten vill akuhujan vara homosexuell, Topp Petter dammar av strindberg, Red metal vill starta eget, Redudans skriver om sex, sprit och pengar på tunnelbanan, syrran dissar kyrkan och vidalatina […]

  10. Mycket bra skrivet!!
    100% rätt.
    Instämmer med Syrran


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s