Allt är hemskt

Ok, jag hade fel. Jag erkänner det. Innan valet sa jag; ähh det spelar inte särskilt stor roll vem som vinner valet. Socialdemokraterna har försämrat för oss sedan 80-talet, borgarna kommer också göra det. Om borgarna vinner så kanske LO kommer radikaliseras och vi kommer få igång lite ordentliga protester iallafall. Det kanske leder till att folk görs lite mer aktiva, börjar röra på sig istället för att fortsätta knyta näven i fickan. Men det ser inte bättre ut än att jag hade fel på samtliga punkter.

Just nu riktas ett frontalangrepp mot arbetarklassen, särskilt mot de minst privilegierade. A-kassan kanske är det tydligaste exemplet, eventuellt för att det fick mycket uppmärksamhet och att det faktiskt var protester mot försämringarna. I rask takt monteras vår gemensamma trygghet i form av kollektivt ägande ned. Kollektivtrafiken säljs ut, hyresrätter försvinner och det snackas om att avgiftsbelägga bibliotek. Och i det orange kuvertet som kom på posten häromdagen var mest ett skämt. Allt är hemskt.

Så fort jag öppnar en dagstidning känner jag ilska och ledsamt nog också en tilltagande orkeslöshet. Vad kan jag göra? Var ska man börja säga nej? Vi behöver vapen, och med vapen menar jag inte såna man skjuter med, utan sätt att skapa större möjligheter för oss att leva drägliga liv utan att stressa sönder. Blockader har kommit på modet och det är något som är väldigt positivt. Osynliga Partiet ( ) kampanjen förra året visade på några nya vägar, som jag hoppas kommer att vidareutecklas. De nedskärningar vi ser idag kommer med all säkerhet också få andra läskiga konsekvenser. Rasismen kommer att börja breda ut sig igen, från folkpartiets smygande ”jag är inte rasist men…” till nazister och den autonoma vänstern kommer tvingas att agera mot dem istället för att sparka skiten ur borgarna, precis som i början av 90-talet. Den enda tillstymmelsen till glädje i det är att antifascismen kan vara en inkörsport för annan klasskamp.

Som sagt, jag hade fel. Jag var naiv. Som tur är spelar det ingen roll vad jag tänkte innan valet eftersom våra tankar inte välter system. Våra handlingar gör det. Men hur mycket av det vi byggt upp kommer de kunna riva ned? Jag kan ärligt inte längre ens förstå hur de resonerar, det känns som ondska bara (även om jag vet att ondska kanske är det sämsta begreppet som finns). Hur kanaliserar jag hatet till något kreativt? Hur svarar vi på hatet som riktas mot oss?

Carl Bildt skulle aldrig kunna vara hårdrockare sa min sambo idag. Det är ett argument som jag tycker biter ganska bra.
______________________________________________________________________________________________________________

Annat intressant på konflikt: Redu om arbetsförhållanden på en butik och Martin om pressdöd

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

3 kommentarer

  1. Ja, vad mer kan man säga. Ett halvår har gått, lång tid återstår. Det måste finnas bättre sätt än att bara bli arg. Okej, så jag startade en blogg. Det går långsamt, men är ganska roligt http://www.vividavarlden.wordpress.com

  2. ”Ge det tid”…ett uttryck jag fått höra ganska ofta och även fast det är relativt kort tid sedan den borgliga regeringen installerade sig självt undrar jag om det kommer bli bättre framöver?

  3. […] undervisar om äckliga Chiquitas övergrepp, Martin dealar med presstödet, Red Metal tycker att allt är hemskt och Redundans delar ut […]


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s