Begär i ett kapitalistiskt samhälle, t.A.T.u och kommunismen del 5.

Del fem i mitt försök att tolka t.A.T.U.s Dangerous and moving med automarxistiska glasögon.

Craving (i Only Want What I Can’t Have) är kanske en av de svagaste låtarna rent musikaliskt på Dangerous and Moving men är intressant så det förslår. Craving, alltså begäret, står som fokus i låten. Våra begär formar hur vi mår och lever våra liv, vad vi ser som viktigt och oviktigt. Men vad formar våra begär? Den normala synen på begär är att vi begär det vi behöver, alltså att våra behov formar våra begär. Gilles Deleuze och Félix Guattari vänder på steken och menar istället att vi behöver det vi begär. Det kan tyckas vara samma sak, men skillnaden är ganska stor. Vad vi begär kan vara olika saker i olika perioder men de är alltid formade av vad samhället på olika sätt får oss att vilja begära. Det är inte skor vi begär, det är Adidas etc. Bertrand Russell var inne på en annan aspekt i sitt nobelpristal – What Desires Are Politically Important? – från 1950:

All human activity is prompted by desire. There is a wholly fallacious theory advanced by some earnest moralists to the effect that it is possible to resist desire in the interests of duty and moral principle. I say this is fallacious, not because no man ever acts from a sense of duty, but because duty has no hold on him unless he desires to be dutiful. If you wish to know what men will do, you must know not only, or principally, their material circumstances, but rather the whole system of their desires with their relative strengths.

Hans analys av kapitalismen haltar en del senare i talet när han skriver in det i mänskliga naturen hamstrar på sig. Jag skulle snarare säga att det är ett behov av trygghet som leder till habegär. I ett kapitalistiskt samhälle lever en stor del av befolkningen under en knapphet snarare än överflöd. En knapphet som leder till habegär.

Ok, men nu kör vi gång med texten:

When I left you, I flew
Did you fly too?
And nakedness befell my way
Only seen in light of day

t.A.T.u väljer att först fokusera på det bräckliga i begäret. Kapitalet skapar hela tiden nya begär hos oss för att vi aldrig riktigt ska känna oss nöjda. Jag tror vi alla efter en rejäl shoppingrunda kan känna oss nöjda med oss själva, vi shoppar som någon sorts belöning som aldrig kan bli varaktig. Nakenheten som t.A.T.u beskiver är en känsla av tomhet, en tomhet som bara ses i vissa sken. Kanske på kvällen innan man ska sova och man tänker på sitt liv och undrar vad fan som spelar roll egentligen. I eftertanken kan vi se tomheten, i vår vardag kan vi känna den.

REF: I only want what I can’t have
I only need what I don’t want
I only want what I can’t have
I only need what I don’t want

So(u)lklart. Begäret utökas och transformeras, det försvinner inte.

And creativity, it soaks my soul
I asked not to be alone
You don’t have to ask me for my hand
I already know where I stand

Jag har tidigare skrivit om hur även skapandet blir prestation. Det som borde vara naturligt blir något som är svårt och fyllt av jobbiga krav. Istället för att ena som musik verkligen kan göra, fungerar den på många sätt separerande – att spela rätt eller fel, sjunga falskt eller rent etc. Det ”naturliga” i musiken, alltså rytm och tonalitet som hela tiden finns runt omkring oss i tal och alla andra ljud i vår omgivning blir något separerat från Musik. Musik blir något främmande, skapandet påverkas av det och blir lätt främmande och kontrollerat av andra krafter än de vi själva styr över. Det kan få en roll av att ta istället för att ge.

Separationen leder också till att vi blir rädda för varandra, för att bli dömda och att hamna i fel fack. Det blir läskigt att be om en hjälpande hand, när det egentligen bara är det vi behöver.

REF

And consequences in the future
And feel it as now
I now I can’t feel the future
But I can be there for you now

Ja vart leder det här med begär då? Jo, dagens begär påverkar framtiden eftersom det vi begär ligger i framtiden. Vi begär inte det vi har utan det vi upplever oss behöva. Men begäret finns hela tiden i nuet. Lösningen på hela problemet levererar t.A.T.u precis i slutet. ”Men jag kan finnas där för dig nu” – rent, enkelt och vackert. Lösningen (eller iallafall någon sorts del av den) finns i närheten till andra.

REF

Låten tar slut sen, men jag vill ge läsaren en extra bonus. Här kommer ett snott citat av Martin Jordräntesson som han i sin tur snott av Riff-Raff nr 7 från artikeln Angreppets och undandragandets kommunism sida 10-11. Det behandlar lite av begärtemat och lite hur vi kommer framåt. Teoretisk dynamit.

På samma sätt som en kommunistisk revolution omöjligen endast kan vara en produkt av en kris, eller av interna kapitalistiska motsättningar, kan den inte vara en produkt av medvetenhet. Arbetarklassen har redan sett igenom kapitalets fetischkaraktär och den enskilde proletären är idag i stor utsträckning medveten om sin ställning i de kapitalistiska produktionsförhållandena. Denna medvetenhet hämmar dock inte hennes alienation. Allt medvetande är idag instängt i den kapitalistiska megamaskinen, och därför finns det bara ett kapitalistiskt förnuft. All innovation och entreprenörsanda förmedlas oundvikligen genom arbetet och kapitalet. Den kriminella är på många sätt småföretagaridealet drivet till sin logiska och mest nihilistiska spets. Gangstern är en människa som gör allt för pengar.

Utifrån detta är det klart att irrationalitet som exempelvis direkt onyttiga och altruistiska handlingar, samt brist på dialog hos upprorsrörelser, ofta kan fungera som ett första steg mot subversiv verksamhet. En rörelse som håller sig inom den rådande moralordningen och som inte tenderar att träda utanför lag och ordning, kommer inte att kunna utvecklas till det Marx kallade anarkins parti i Louis Bonapartes 18:e brumaire. Dock är illegalitet och ifrågasättandet av rådande sedvänjor inte i sig något som kan omkullkasta kapitalet.

Det väsentliga är att de begär som utvecklas i kampen inte kan realiseras inom kapitalismen. När människor angriper kapitalet utan att ställa några krav visar detta på att just sådana begär håller på att väckas. När det inte sker någon kommunikation eller dialog mellan klasserna så har dialektiken mellan arbetet och kapitalet börjat försvagas. Den enda kommunikation som är intressant ur revolutionär synvinkel är den som sker mellan människor som försöker bryta sig loss från den gamla världen. Denna kommunikation är dialogen om taktiken och strategin för formerandet av kommande gemenskaper och realiserandet av nya former av begär. Om revolutionen varken är en ingivelse som ges av medvetande, eller av en kris, är det alltså så att upproret måste innebära en aktivitet där människor flyr och angriper kapitalförhållandet genom utvecklandet av begär och förhållanden som inte kan tillfredsställas av kapitalet.

_____________________________________________________________________________________________________________

Uppdaterat på konflikt är: Klart grabben ska få pippa, Den nya kvinnan som liberalt projekt och Var i produktionsprocessen befinner du dig?

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

6 kommentarer

  1. åh… det är så… så… vulgärt!

    =)

  2. ”t.A.T.U.s Dangerous and moving med automarxistiska glasögon.”

    ROLF! Ojoj, och jag som tog dig på allvar. Jag får erkänna mig lurad. 🙂

  3. pastorn, vulgär är det du som är och det vet vi båda.

    Jag känner mig däremot kränkt av att ni båda använder smileys. Jag är kapabel att förstå skämt utan smileys, jag lovar.

  4. Me love yr t.A.T.u. inlägg. Dom äger.

  5. Tack! De känns lite fel på en hårdrocksblogg men jag känner att folka måste få veta! Och tack för att du inte använder smileys i min blogg.

  6. […] vem som för den. På konfliktfronten skriver Syrran bra om hushållsnära slaveri Redundans och rödmetallen diskuterar kultur, modernitet och flykt. Undertäcket återfinner och återupplivar hiphopen. Vår […]


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s