Allt handlar om oss – t.A.T.u och kommunismen del 3.

Del tre i t.A.T.u-serien. All about us är i mitt tycke bästa låten på skivan och har en cool video som går att se på youtube (och längst ned i inlägget).

Låten fokuserar på att påpeka att det är oss – som i arbetarklassen – historiens hjul snurrar kring. Istället för att rikta fokus på kapitalägare och annat pack så måste vi fokusera på oss själva. Kapitalets agerande är reaktioner på arbetarklassens flykt undan lönearbetet och utsugning, inte tvärtom. Vidare diskuterar de sammanhållning och solidaritet inom arbetarklassen.

They say
They don’t trust
You, me, we, us
So we’ll fall
If we must
Cause it’s you, me
And it’s all about
It’s all about

Splittringen är en av de mest effektiva medlen för att hindra revolutionära ageranden. Etnicitet, kön, sexuell läggning, sociologiska klassbegrepp, ideologi och lite annat är saker som används för att få oss att inte lita på varandra. Att inte känna gemenskap och därigenom solidaritet trots att vi delar ett gemensamt klassintresse. Vårt intresse som klass går dock tvärsigenom vad vi röstar på eller om vi tycker att Trotskij eller Tronti var smartast.

It’s all about us (all about us)
It’s all about
All about us (all about us)
There’s a theme that they can’t touch
‘Cause ya know (ah ah)
It’s all about us (all about us)
It’s all about
All about us
all about us
We’ll run away if we must
‘Cause ya know
It’s all about us (It’s all about us)
It’s all about love (It’s all about us)
In you I can trust (It’s all about us)
It’s all about us

Att det handlar om oss blir tydligt i t ex konflikter på arbetsplatsen. Att vi där har ett gemensamt intresse kan de inte ta ifrån oss. När arbetsköpare drar in på förmåner eller försöker öka takten i arbetet spelar helt plötsligt inte vad vi tror på så stor roll.

Det där med ”run away” känner jag mig personligen lite skeptisk till. Kanske menar t.A.T.u att man kan fly från kapitalismen, vilket jag ställer mig skeptisk till. Förmodligen är det något jag inte förstått de syftar till. Kanske syftar de på undflyendet av genom t ex maskning

If they hurt you
They hurt me too
So we’ll rise up
Won’t stop
And it’s all about
It’s all about

Här hittar vi något viktigt som är jävligt viktigt att tänka på. Jag får direkt Martin Niemöllers dikt i skallen när jag läser detta:

”I Tyskland kom de först efter kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist. Sedan kom de efter judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude. Sedan kom de efter fackföreningsmedlemmarna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackföreningsmedlem. Sedan kom de efter katolikerna, och jag protesterade inte, för jag var protestant. Sedan kom de efter mig, och då fanns det ingen kvar som kunde protestera.”

(en mycket intressant sak med dikten är att den finns i många versioner, tydligen har gubben Niemöller ändrat den hela tiden beroende på vart han talade. Sånt är coolt tycker jag – allt förändras).

Men tillbaka vad jag menar. Ett vanligt fel som många vänsterister gör är att de hela tiden vill särskilja bra och dåliga vänsterfolk. Ajabaja säger autonomisterna, t.A.T.u och jag själv. I detta särskiljande gör man misstaget att splittra upp människor och döma ut grupper som inte är tillräckligt trovärdiga. I allmänhet är det ett sätt att hylla och stärka den egna Organisationen framför kampen, lite som att skaffa syndabockar. Vi såg det efter göteborgskravallerna 2001 och vi ser i princip varje något mer militant konflikt som kan tänkas uppstå (de antifascistiska aktiviteterna kring Salemmarschen är ett typexempel).

It’s all about us…

They don’t know
They can’t see
Who we are
Fear is the enemy
Hold on tight
Hold on to me
‘Cause tonight

Kapitalägare och chefer är i allmänhet främmande för oss och för vår relation till arbetet. De ser vårt arbete som en vara som de kan tjäna pengar på eller i alla fall använda till deras behov. De ser inte att arbetet är intimt förknippat till vårat vara, vår identitet och hur vi istället för att vara kreativa reduceras till någonting som är till för någon annan. Arbetet blir främmande för oss. Och återigen, vi måste se om varandra, stödja andra i kamp för att vi ska kunna vara starka.

It’s all about us…

Här är (den ocensurerade) videon till låten:

______________________________________________________________________________
För övrigt:

Andra bloggar om: , , , kan kanske vara Intressant

Annat läsvärt just nu:
Toppkandidat Petter sågar Federley.

Annonser

4 kommentarer

  1. Bra inlägg! Jag gillar dina tolkningar av tatu…

    MEN, en grej bara:
    ”Splittringen är en av de mest effektiva medlen för att hindra revolutionära ageranden. Etnicitet, kön, sexuell läggning, sociologiska klassbegrepp, ideologi och lite annat är saker som används för att få oss att inte lita på varandra. Att inte känna gemenskap och därigenom solidaritet trots att vi delar ett gemensamt klassintresse. Vårt intresse som klass går dock tvärsigenom vad vi röstar på eller om vi tycker att Trostkij eller Tronti var smartast.”

    Alltså, jag fattar ju var du vill komma och egentligen håller vi nog med varandra, men som det står där känns det lite som att klass är den enda riktiga skiljelinjen, eller i alla fall den viktigaste. Som jag tror du menar är att att det är jävligt tragiskt att till exempel unga arbetarklasskillar lockas av något så påhittat som nationalitet och går med i Sverigedemokraterna och bashar ”invandrare” när de egentligen borde gå samman mot sina riktiga fiender. Eller? Och sure, det håller jag absolut med om, men klass är inte det enda förtryckssystemet, eller ens det mest grundläggande, om du frågar mig, och ibland är det läge för till exempel kvinnor att alliera sig med varandra mot män, även mot männen inom den egna klassen.

  2. Absolut, konflikten mellan män och kvinnor finns och är påtaglig hela tiden. Jag tror däremot inte på att hierarkisera olika förtryck i generella termer. Könskonflikten är viktigare i vissa fall och klasskonflikten är det i andra fall.

  3. Ja, absolut! Det var så jag menade egentligen… Jag tror inte att det går att säga rent generellt ”klass går före kön” eller vice versa.
    Ja, vi håller nog med varandra…

  4. ”Kapitalägare och chefer är i allmänhet främmande för oss och för vår relation till arbetet. De ser vårt arbete som en vara som de kan tjäna pengar på eller i alla fall använda till deras behov. De ser inte att arbetet är intimt förknippat till vårat vara, vår identitet och hur vi istället för att vara kreativa reduceras till någonting som är till för någon annan. Arbetet blir främmande för oss. Och återigen, vi måste se om varandra, stödja andra i kamp för att vi ska kunna vara starka.”

    Gillar detta inlägg starkt. Dessvärre är jag rätt pressad på mitt arbete och min insats den senaste tiden har känts ouppskattad av den auktoritära makten. På många vis har jag reducerats till ett redskap som används för mitt företags vinnings skull. Då min chef egentligen inte är något annat än en bricka i en ännu större hierarkisk struktur (vi arbetare är ju de lägsta i nivån) blir han pressad ovanifrån. Detta i sin tur skapar obalans och gör att hans ledarskap starkt ifrågasätts av mig. Okonstruktiv kritik och allmänt gnäll på minsta småsaker gör mig frustrerad och hindrar mig från att göra mitt egentliga jobb (för att inte tala om att min frihet och kreativitet begränsas något så oerhört). Jag känner igen mig i detta och jag har blivit tvungen att spela en roll som dessvärre inte är jag. Min personliga identitet och integritet är som bortblåst på arbetsplatsen bara för att någon kan profitera på mig. Irrationell auktoritet som endast används för egen vinnings skull …


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s